fredag, februari 24, 1995

Det romantiska perspektivet. Romantikens ideal kan inspirera till en bättre teknikanvändning

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950224

Den utbredning av informationstekniken vi ser i samhället i dag sker inte bara ohämmat, utan också relativt okritiskt. Ohämmat om vi ser till statistik över ökningen av antal datorer per capita, och okritiskt om vi ser till hur informationstekniken som fenomen behandlas i massmedia.
    Hittills har informationstekniken med några få undantag endast behandlats i termer av pris och prestanda, eller effektivitetsvinster i företag. Mer sällan tas användningsprioriterade aspekter upp – som exempelvis hur människor upplever tekniken eller huruvida den lyckas berika människors liv.
    Ett sätt att närma sig tekniken och dess förhållande till människan är att fråga sig varför den en gång överhuvudtaget konstruerades.
    Informationstekniken uppstod i den moderna västvärldens vetenskapliga och kulturella vagga. Upplysningstraditionen beredde vägen genom dess syn på – och den vetenskapliga formuleringen av – nyckelbegrepp som framsteg (Rene Descartes), ekonomisk tillväxt (Adam Smith), nytta (John Stuart Mill), arbete (Frederic Taylor) och organisation (Max Weber).

Vid både utvärdering och – främst – konstruktion av dagens informationsteknik är fortfarande ovanstående nyckelbegrepp ytterst väsentliga. Datorerna återfinns främst inom organisationer, att användas i människors arbeten. Teknikens nytta mäts främst i termer av effektivitetshöjning för organisationen; en höjning som i sig syftar till att öka ett företags ekonomiska tillväxt. Detta sammantaget leder till en positiv samhällsutveckling; framsteg för mänskligheten.
    Därmed kan man med fog hävda att informationstekniken är ett resultat av upplysningens – det moderna projektets – tidiga ideal.
    Tekniken har hittills setts som ett hjälpmedel för att stödja vissa, i upplysningstraditionen, viktiga kognitiva förmågor hos människan – som exempelvis rationellt tänkande, rationellt beslutsfattande, symbolisk informationsbehandling och minne. Resultatet har blivit beslutsstödjande informationssystem, databassystem, olika typer av informationsbehandlande system.
    Men liksom upplysningstraditionen kom att kritiseras av romantiken, borde informationstekniken som det moderna projektets kronjuvel också kritiseras från liknande utgångspunkter.

Låt oss titta på ett exempel: synen på människan. I upplysningstraditionen är den rådande synen på människan mekanistisk – människan som maskin eller som informationsbehandlare. Den människosynen har vi på ett fullgott sätt lyckats överföra till datorn. Om vi försöker se på en datoranvändare med "datorns ögon" vid användandet av ett datorprogram för exempelvis ekonomisk redovisning, kan vi konstatera att användren är inget annat än en mekanisk "datainmatare" i datorns ögon.
    Denna föreställning om vad en människa är har överförts till de flesta datorprogram. Det kan ses som att teknikingenjörerna alltför länge fått hållas för sig själva vid konstruktionen av den informationsteknik som snart sagt varje människa använder. Vad skulle hända om fler humanister och samhällsvetare får större inflytande i datorbranschen? Hur skulle ett datorprogram se ut som utformats av en designer som anammat romantikens ideal? Om vi till att börja med vägrar gå med på att människan är en maskin, har vi anammat en viktig del av romantikens kritik av upplysningen. Och då kommer vi in på att beskriva människan med romantikens begrepp. Känslor, upplevelser, åsikter, vilja, det vackra, intuition och så vidare har romantiska förtecken; de refererar till den sensitiva delen hos människan, till skillnad från den rent rationella.
    Med några få undantag har jag aldrig stött på informationsteknik som refererar till de värden som skulle kunna hänföras till romantiken (förutom när datorn gör mig förbannad; men det är å andra sidan – antar jag! – ingen medveten intention från konstruktören).
    Vad vi behöver är informationsteknik som inte bara stödjer vårt rationella förnuft, utan också berikar våra sensoriska upplevelser! Men så länge vi håller oss till upplysningens människo- och samhällsideal får vi svårt med det.

Jag misstänker att det är just datorprogrammens fullständiga frånvaro av de värden – främst synen på människan – som återfinns inom den romantiska traditionen som gör att man, trots dagens oerhörda IT-hausse, ändå stöter på många skeptiska och teknikfientliga människor. De enda tillfällen jag hör en datoranvändare på allvar säga att det är roligt och engagerande att använda en dator är när det spelas datorspel eller när någon surfar på Internet.
    Det ska därför bli både roligt och spännande att följa den viktiga satsning på informationsteknik som Umeå kommuns kulturförvaltning arbetar med att initiera i Tullkammaren. Här kommer icke-tekniker – kulturpedagoger, bibliotekarier, konstvetare med mera – att ha ett stort inflytande över IT-användningen i kulturarbetet. Mycket talar för att om kulturförvaltningens visioner kan realiseras, blir Umeå en kommun som går i bräschen för att införliva informationstekniken i kulturarbetet.
    Bland en kommuns kulturarbetare väger förhoppningsvis inte de honnörsord från upplysningen som räknats upp i denna artikel särskilt tungt. I så fall borde det finnas utrymme att medvetet kunna satsa på att använda tekniken för att stödja romantikens ideal – konstnärlig verksamhet, upplevelser, det vackra, det dramatiska.