fredag, juli 28, 1995

Plötsligt ska alla använda den nya tekniken

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950728


Sten Henriksson har i NUTEK-skriften Infrastruktur för informationssamhället (1995) beskrivit statens satsningar på IT sedan fyrtiotalet som bestående av tre olika sätt att bedriva politisk styrning – utvecklingsstyrning, spridningsstyrning och konsekvensstyrning. Med detta menas satsningar på teknikutveckling, spridning av teknikanvändning respektive stiftandet av normer och lagar för att minska de negativa konsekvenserna av en utbredd användning.
    Dessa styrningsformer är cykliska, och vi är i dag enligt Henriksson inne på det andra varvet, där vi nått spridningsfasen. Med Carl Bildts historiska e-brev till president Clinton den 4 februari 1994 övergick den politiska styrningen av IT-frågor att handla om att helt plötsligt ska alla använda IT.
    En genomläsning av den socialdemokratiska IT-kommissionens senaste delbetänkande IT-kommissionens arbetsprogram 1995-96 (SOU 1995:68) ger ett visst belägg för Henrikssons tes.
    Som kommissionens uppdrag anges att främja en bred IT-användning, vara pådrivande och kunskapsspridande vad beträffar IT:s möjligheter i samhällsutvecklingen, lämna förslag till åtgärder som främjar användningen av IT och vara pådrivande för användning av IT i offentlig sektor.

KULTUROMRÅDET har fått en särställning i IT-kommissionens arbetsprogram. Med IT förväntar man sig stora kvalitativa förändringar för kulturkonsumenten – ökad mångfald i kulturutbudet, utvidgade kontakter med kulturinstitutioner, nya servicetjänster inom kultursektorn samt att den kulturella delaktigheten ökar.
    För kulturproducentens del ger IT förväntningar om nya distributionsvägar för litteratur, konst, musik, film, teater och dans, direkta dialoger med konsumenten och att multimedia ger möjlighet till nya konstnärliga uttrycksformer.
    Biblioteken och museerna nämns som viktiga institutioner i sammanhanget.
    Det område som ges näst störst utrymme i delbetänkandet är skolan. Där poängteras framför allt lärarens roll i användningen av IT i skolan, att en kvalitativ IT-utbildning vid lärarhögskolorna bör eftersträvas och att läroplanerna bör innefatta användning av IT.
    Dessutom betonas problemet med produktion av IT-baserade läromedel. Traditionellt har ju läromedel skapats av lärarna själva. Men i dag har lärarna i allmänhet en relativt låg IT-kompetens, vilket betyder att alldeles för få lärare kan arbeta med IT-baserad läromedelsproduktion. Det skulle kunna tolkas som en rädsla för charlataner inom läromedelsproduktionen.

KOMMISSIONEN tar också upp rättsliga frågor, arbetsliv och arbetsorganisation, IT-användning i företag och förvaltning samt, sist i betänkandet, nämns konsekvensanalyser. Konsekvensanalyser ska exempelvis belysa potentiella risker med den snabba IT-utvecklingen, teknikens påverkan på samhället och klyftor och obalanser i samhället som uppstår i samband med IT-användning.
    Det är också glädjande att den kanske viktigaste konsekvensanalysen av dem alla finns nämnd, nämligen en analys av i vilken utsträckning den enorma fokuseringen på IT är motiverad!
    Hur kan betoningen på kulturen och skolan förstås? Dessa områden tillhör ju den offentliga sektorn – som ska krympas. Varför inte satsa på IT-användning i näringslivet?
    Genom Henrikssons tes om att staten bedriver politisk styrning av spridningskaraktär blir det begripligt. Vilka områden ska man satsa på om man vill att så många som möjligt ska få möjlighet att använda informationsteknik? Kulturen och skolan! Näringslivet får sin beskärda del när satsningar på teknikutveckling står på dagordningen.

KOMMISSIONEN är tydlig med att påpeka dess roll som kartläggare och uppföljare av IT-satsningar i Sverige. Även om dess uppgift är rådgivande, finns det en underton som inger känslan av att den också kommer att inneha en kontrollerande funktion – vilket gör kommissionen till förvillelse lik en myndighet. Det vore olyckligt.
   När kommissionen i slutet av betänkandet nämner tänkbara konsekvensstudier ger det en fingervisning om att när teknikspridningen har nått en viss nivå, kommer satsningar på teknikspridningens konsekvenser att inledas. Med andra ord, det är först när vi drabbats av teknikens negativa konsekvenser som vi ska inleda arbetet med att förebygga dem.

LITE GRAND liknar det dålig miljöpolitik; först när problemet med ett visst miljöfarligt produktionsavfall är uppenbart stort satsas resurser på att skona miljön från avfallet. Antingen genom bättre rening eller genom ändringar i produktionsform. En sådan strategi förutsätter en hög toleranströskel. Det har varken naturen eller människan.
    Liksom i miljösammanhang borde vi kunna förutsäga många negativa konsekvenser av en bred IT-användning utan att behöva uppleva dem.

måndag, juli 10, 1995

Bli entusi@smerad!

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950710


"SKA KVINNOR fortsätta vara IT-bimbos?" är huvudfrågan i nummer sju av z.mag@zine. I en tidning vars uteslutande syfte är att verka entusiasmerande för informationsteknik är svaret givet. Nej! Självfallet inte.
    Sex kvinnor som på olika sätt arbetar med IT diskuterar det kvinnliga perspektivet. De tar upp frågor om distansarbete, barn och IT, kvinnliga teknikkrav och hur hierarkier och gamla arbetsstrukturer (skapade av män) bryts upp i cyberspace.
    Alla är ytterst positiva, och alla tror att användningen av IT kommer att bidra ytterligare till kvinnans frigörelse.
    Unni Drougge (medial post-postpunkdrottning) hävdar att Internet är oerhört enkelt och typiskt för feminint tänkande. "Du har en mus! Du pekar på det du vill ha, och så får du det. Har du lärt dig det tänkandet så kan du använda allt inom datorer och Internet."
    Tänkesättet gäller förvisso för Internet, men jag måste erkänna att jag aldrig kopplat det till feminint tänkande...
    Men den kvinnliga IT-andan går inte att ta miste på: De delar av IT där krånglet upphöjts till självändamål överlåts med nöje till männen. Det som är tillgängligt och användarvänligt kommer kvinnor att ta vara på.

Z.MAG@ZINE VILL entusiasmera! Och den entusiasmerar på ett sätt ljusår från de klassiska tekniktidningarna där tekniken är i fokus, där prestanda och kapacitet är viktigt, där läsaren ska fascineras av nya tekniska prylar.
    Nej, här ska läsaren fascineras av vad man kan använda tekniken till. Och det är tidningens stora förtjänst. I det avseendet har den få konkurrenter i Sverige.
    Men tidningens förtjänst är samtidigt dess potentiella kvarnsten. Det blir till slut väl positivt, väl okritiskt. Utan kritik tenderar entusiasmen att bli platt och ytlig.
    Artikeln om IT som Indiens räddning hade mått bra av ett kritiskt förhållningssätt. Att stora koncerner i väst överlåter programmeringsarbete till Indien är väl bara ytterligare ett sätt för väst att utnyttja tredje världen för att få billig arbetskraft? Och det är ändå bara fråga 1 a i formuläret.
    Den som redan har fascinerats av IT och Internet vill också få sig en intellektuell och kritisk diskussion om teknikens användning och konsekvenser, nya perspektiv och annorlunda infallsvinklar. Det får man tyvärr inte så mycket av.
    Ändå faller det mig inte in att missa något nummer.