onsdag, september 20, 1995

Också datorer bär på värderingar

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950920


DEN MEST utbredda föreställningen om datorer är att de är verktyg. Detta synsätt tog sin början med persondatorernas tillkomst i början av 80-talet och har med åren bara växt sig starkare.
    Verktygets idé är att vara en värdeneutral, viljelös tingest som människor kan ha full kontroll över, men som inte kan utöva kontroll över oss. Är det ett så vettigt synsätt på datorer?
    Det tycker inte Ulrika Holmberg och Eva Söderlind. De har i sin C-uppsats Datorns värderingar – en studie av datortillämpningars förmåga att förmedla värderingar skriven vid Institutionen för informatik, Umeå universitet angripit verktygsidén och argumenterar för att datorer knappast kan ses som värderingsfria.
    Tvärtom; varje datortillämpning bär på värderingar från deras upphovsmän och andra som har haft inflytande över datortillämpningens utformning.
    Hur kan man se på en viss datortillämpning vilka värderingar som finns inbyggda i den, och som därmed kan förmedlas till användaren?

ENLIGT FÖRFATTARNA kan man studera olika aspekter hos datortillämpningen, som till exempel dess syfte, vilka handlingar tillämpningen möjliggör (och förhindrar!) och hur datorn kommunicerar med användaren. I dessa olika aspekter skulle då olika värderingar om användaren som enskild individ, om en viss grupp av användare, om organisationen där tillämpningen ingår och om samhället kunna uppfattas.
    Tänkbara värderingar anges vara politiska (om datorn styr ditt agerande), moraliska (om datorn uttrycker vad som är goda handlingar), sociala (om datorn anger hur vi bör uppträda mot varandra), yrkesmässiga (om datorn upprätthåller ett visst sätt att arbeta inom ett yrke) med flera.
    På detta sätt studerar författarna en specifik datortillämpning; ett system för kursutvärdering. De finner att denna tillämpning förmedlar – främst genom de handlingar systemet möjliggör – fler värderingar än de hade kunnat föreställa sig. De mest framträdande är av politisk, moralisk, social och intellektuell karaktär.

HOS LÄSAREN väcks flera frågor. Vilka värderingar förmedlas till mig från de datortillämpningar jag använder mig av? Kan jag som användare bli utsatt för vilka värderingar som helst från datorer som jag dagligen använder? Och i förlängningen; kan datorprogram komma att medvetet utformas i propagandistiskt syfte, för vissa idéer? Görs det redan i dag?
    Och om datorn inte är ett verktyg, vad är den då?
    Dessa frågor besvaras inte, men klyschan håller än; att väcka frågor är många gånger viktigare än att ge svaren.

fredag, september 01, 1995

Vem sorterar IT-skräpet?

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 950901


OM ATT publicera sig på Internet ˇ nätet ˇ skriver z.mag@zine i sitt senaste nummer. Inom en tioårsperiod kommer all distribution av tidningar och tidskrifter att ske med digital kommunikationsteknik, hävdas det. Den tryckta publikationens tid är i så fall förbi.
    Bland fördelarna nämns miljövänligheten. Tonvis av tryckta alster behöver inte dagligen transporteras inom och mellan länder. Skog sparas genom minskad pappersåtgång; endast det man vill läsa skrivs ut på papper.
    Var och en kan publicera sig för ett stort antal potentiella läsare. "Bli din egen mediemogul." Ingen refuserande förläggare eller kvalitetsgranskande redaktör finns att sätta stopp för publikationen.
    Frågeställningen är intressant. Betyder det att kulturredaktören Larsson och hans kolleger på VK blir arbetslösa?

PÅ NÄTET finns det ett växande antal kulturtidskrifter som fungerar som "vanliga" tidskrifter, med redaktörer som sovrar bland materialet. Postmodern Culture är en amerikansk tidskrift för kulturkritik, i Sverige var Aftonbladet Kultur först på nätet och nu finns också The Art Bin och Interakt, för att nämna några ytterligare svenska publikationer.
    Men poängen är att var och en kan med betydligt större enkelhet än i dag skapa sin egen tidskrift och publicera det man vill. Man behöver inte publicera sig hos någon, inte bli kvalitetsgranskad. Av andra än läsaren, vill säga. Det som inträffar är att kvalitetsbedömningen överlåts uteslutande till läsaren. Ingen kommer mellan producenten och konsumenten.
    Vad betyder denna publiceringsmöjlighet?

JAG KAN se flera fördelar i specifika sammanhang. Ta undervisning som exempel. En grupp grundskoleelever har gjort ett arbete om exempelvis samisk kultur. Att få göra en snygg publikation på Internet, där andra elever i Sverige tar del av resultatet, kommenterar, diskuterar och ställer frågor borde kunna verka kvalitetshöjande på kunskapsinhämtningen.
    Och jag ser nackdelar. Säg att tidningar och tidskrifter endast kommer att finnas i digital form. Om detta innebär att gång på gång lockas av annonser för internettidskrifter endast för att stöta på internetskribenter som inte kan skriva och inte har särskilt mycket att säga, kommer läsarna att efterfråga en kvalitetsgranskare som gör en del av jobbet.

DE FLESTA läsare klarar säkert av kvalitetsgranskningen – det gör vi ju i dag genom att välja mellan olika publikationer. Det är inte det som är min poäng. Min poäng är att läsaren inte är beredd att lägga ned den mertid som skulle krävas för att själv sålla bort det mest uppenbara skräpet.