måndag, april 22, 1996

Varning för pojkstyre

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 960422


TILL DET ursprungligen grekiska efterledet -krati, som betyder välde, har vi satt en del olika förled för att fånga olika tänkbara styrelseskick i ett samhälle. Det vanligaste är demokrati; folkvälde, där makten utgår från folket.
    Men också aristokrati; fåtalsvälde, där fåtalet bestäms av adlig börd, plutokrati; rikedomsvälde, där inkomst och förmögenhet utgör villkor för rösträtt och valbarhet, och teknokrati; tekniskt expertvälde.
    I den nya kulturtidskriften Barbar (nr 3 1996) ges ännu ett förled till begreppet -krati, nämligen infantokrati; pojkstyre, där det pojkaktiga tänkandet styr.
    I en artikel hävdas det att datorerna (och även annan kommunikationsteknik) drar in oss människor i en allt vanvettigare jakt på snabbhet. Att ha en snabb dator och en snabb förbindelse på nätet betyder allt. Vi byter datorer endast för att inte vara sämre (läs: ha långsammare dator) än kamraten eller kollegan. Det är hastighet grabbar mäter i dag, inte storlek.
    Det krävs, märkligt nog, ett visst mått av integritet och vuxenhet att våga säga att min dator går tillräckligt snabbt.
    Snabbhetssträvan är ett vanligt drag hos barn (särskilt hos bortskämda dito), och i datorsammanhang är denna processorstress ett uttryck för en infantil pojkrumskultur som håller på att överföras till vuxna beslutsfattare i samhället. "Jag vill ha det nu", är infantokratins signum.
    Det ligger en hel del i den provokationen. Det går emellertid att göra ytterligare associationer till begreppet infantokrati. Göran Persson uttryckte i ett tal strax innan han utnämndes till statsminister, att han i sitt politiska arbete minsann inte skulle böja sig för de "tjugofemåriga slynglar" som utgör aktörerna på penning- och valutamarknaden.
    När politiker – och även vi andra – med spänning inväntar marknadens reaktion (går räntan upp eller ned? Kommer kronkursen att falla eller stiga?) efter ett riksdagsbeslut om besparingsåtgärder, är det ett antal penningmäklare ˇ alltid framställda som unga män ˇ som utgör väldet.
    Att höra en tjugofemårig grabb säga att räntan gick upp därför att det senaste försöket att demontera svensk välfärd inte var tillräckligt kraftfullt, är också ett uttryck för infantokrati.
    Men frågan är om förledet i infantokrati – infantil – ska beteckna de som styr via IT-området och penningmarknaden, eller om det ska beteckna vi andra som låter oss styras.

torsdag, april 18, 1996

En lady på nätet

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 960418


LADY ADA LOVELACE, dotter till poeten Lord Byron, har fått ge namn till en svensk tidskrift för kvinnor och av kvinnor på Internet: Ada. Det är journalisten Ana L Valdés och Eva von Pepel som bestämde sig för att skapa en agora ˇ ett torg ˇ för kvinnor i den annars så mansdominerade cybervärlden.
    Lady Lovelace brukar ses som den första kvinnan i datorhistorien. Hon intresserade sig på 1830-talet av naturvetenskap och teknik, utan att ha möjlighet till utbildning ˇ på grund av hennes könstillhörighet. Hon kom främst att fascineras av Charles Babbages ideer om en automatisk räknemaskin, men såg också andra möjligheter med vad som drygt hundra år senare kom att bli den första elektroniska datorn.
    Där Babbage såg beräkningar som det viktigaste tillämpningsområdet, såg Lovelace att en sådan maskin skulle kunna användas till såväl musikkomposition som att skapa grafiska bilder. Därmed får man väl säga att denna kvinnliga datorpionjär ligger helt rätt i tiden i dag.
    Tidskriften Ada tar i sin programförklaring ställning för det klassiska internetidealet: att aktivt arbeta för att behålla Internet fritt för debatt och utbyte av information. Tidskriften ställer sig bakom organisationer som Electronic Frontier Foundation och Cyber Rights Organization, vilka arbetar för att motverka censurlagar och andra former av förbud på Internet.
    Innehållet i första utgåvan av Ada är ett smörgåsbord av internetdebatt, konst, krönikor, tips för internetabonnemang, insändare och mycket annat. Sidorna är snyggt illustrerade med konstverk av olika konstnärer.
    Dessutom – något som borde intressera bibliotekarier som arbetar med CD-ROM och Internet – finns recensioner av multimediaprodukter av skiftande slag. Det är emellertid främst redan publicerade artiklar (framför allt i Dagens Nyheter) av Ana L Valdés.
    Det intressantaste inslaget är att den till och från provokativa och anarkistiska konstnären Channa Bankier i avdelningen Galleriet presenterar ett antal – 15 noga räknat – alster av sin konst. Hon kommer dessutom att presentera sina favoritkonstnärer i varje nytt nummer. Elektroniska tidskrifter fungerar enligt min mening väl när det gäller att visa konst.
    Ada är den intressantaste svenska nättidskriften jag har sett sedan Art Bin startade förra året. Och även om redaktörerna anger att detta är en tidskrift för kvinnor, bör det inte hindra män från att upptäcka den.
    Internetadressen är: http://www.algonet.se/~agora/ada/ada.htm.