onsdag, juni 10, 1998

Från kakao till cyberbucks

Kultursidan, Sundsvalls Tidning 980610


Jack Watherford
Pengar
LeanderMalmsten

För att förstå främmande kulturer menar antropologen Clifford Geertz att det är nödvändigt att försöka "see things from the native's point of view" – att se världen från en annan utsiktspunkt än sin egen. På ett liknande sätt försöker en annan antropolog, Jack Weatherford, förstå pengar i en ny bok som heter just Pengar.
    Att läsa de fyrahundra sidorna är som att se historien från pengarnas utsiktspunkt, från Antikens mynt till cyberrymdens cyberbucks. Men även med inslag från de kulturer med ekonomiska system som nyttjade produkter som betalningsmedel i stället för de abstraktioner som mynt och sedlar utgör. Aztekernas kakaobönor och medelhavsländernas salt är exempel på kulturspecifika betalningsmedel. Pengar kom dock att uppfattas som bättre än varor; mindre skrymmande och bättre värdebevarare.
    Hans ansats betyder naturligtvis stora penseldrag, men med små detaljrika stopp för att illustrera något. I alla kulturer kan kulturella nav identifieras – ritualer, konst, rivalitet, olika djurarter – och i västerlandet ser Weatherford pengar som det kulturella navet.
    Den första penningrevolutionen av tre skedde i Lydien, inte långt från Grekland, varifrån de första mynten kan härledas. Weatherford använder begreppet revolution, inte bara därför att han beskriver stora samhällsomdaningar, utan därför att han beskriver pengar som att de hade en stor emancipatorisk kraft.
    Pengar öppnade möjligheter för en större del av befolkningen. De kulturella, filosofiska, litterära och vetenskapliga framgångar Antikens Grekland nådde beror enbart på att de tack vare närheten till Lydien införde ett ekonomiskt system med pengar som nav. Pengar blev också det medium som mer än något annat knöt människor samman över stora geografiska avstånd.
    Romarrikets undergång, som var en effekt av pengar (så klart), närmare bestämt romarnas vidlyftiga hantering av pengar och ett enormt skattetryck, blev också slutet på den första penningrevolutionen.
    Efter medeltiden dök nya pengar upp i form av papper. I Renässansens Italien uppstod banker och därmed fenomenet ränta, som fick de italienska bankirerna att använda all sin uppfinningsrikedom för att inte bli anklagade för ocker av kyrkan. Det gjorde de bland annat genom att uppfinna växeln.
    Därefter kom sedlarna och därmed en högre abstraktionsnivå; så länge guld- eller silvermynt användes fanns det ett värde i själva materialet. Sedeln saknar all användbarhet utöver som pengar. Det ledde till att människor blev tvungna att lita till sina regeringar, som hade skaffat sig kontroll över penningproduktionen; lita på att en i sig värdelös papperslapp betingade ett värde också nästa dag och nästa vecka.
    Så långt är boken en kärleksfull, närmast andäktig hyllning till pengar, och till den betydelse Weatherford tillmäter pengar för mänsklighetens utveckling.
    Hyllningarna avtar emellertid ju närmare den tredje fasen – virtualiseringen av pengar – vi rör oss. Från att bankerna började registrera transaktioner på magnetband över bankomater och betalkort till olika försök att skapa helt virtuella pengar i cyberrymden: e-cash, cyberbucks och allt vad det heter. Från att först lita till ädla metallers värde, sedan till regeringar, blir det nu i de virtuella pengarnas tid svårt att säga vad människor måste lita på. Vad som sker är ytterligare en abstrahering, från metall över papper till elektroniska digitala bitar. Från fysiskt till virtuellt.
    Cyberrymden kommer aldrig att få ett ekonomiskt centrum, menar han. Virtuella pengar kommer att uppstå i många olika former, knutna till specifika produkter eller tjänster snarare än nationella valutor. Kontrollen över pengar – inte bara över produktion och distribution, utan även över definitionen av pengar – kommer att övergå från regeringar till företag.
    Denna den sista delen i boken saknar den självklara framställningen av pengars positiva och frigörande betydelse i mänsklighetens utveckling. Weatherford är mindre säker på de virtuella pengarnas emancipatoriska kraft. Virtuella pengar har blivit medelklassens och de rikas valuta; kontanter används av de fattiga. Ändå menar han att den kulturella omdaning vi står inför är större än de två tidigare som orsakats av pengar.
    Även om Weatherford sällar sig till dem som tillmäter virtualisering en enorm kulturell betydelse, tonar en ambivalens fram. Är virtuella pengar bra? För vem? Vilket samhälle kommer de nya pengarna att forma? Vilka maktförskjutningar kommer vi att se?
    Pengar är alltid ett interpunkteringsfel, skaldade Nils Ferlin. Pengar har blivit allt mer lika Gud, skriver Weatherford.

torsdag, juni 04, 1998

Cyberlibertinism Internets ideologi

Kultursidan, Sundsvalls Tidning 980604


När det talas IT-politik i Sverige handlar samtalet vanligtvis om skolors tillgång till IT, satsningar på bred IT-användning och offentlighet vs datalagstiftning. Oavsett IT-politikens innehåll utgår dock diskussionen från den fysiska världen. Och det är svårt att urskilja tydliga ideologiska skillnader i IT-frågor.
   Förflyttar vi oss till Internet finner vi däremot åtminstone en tydlig politisk ideologi ˇ cyberlibertinismen. Frågan jag aldrig sett i den svenska debatten är i vilken utsträckning de specifika politiska värderingarna i den virtuella världens samhällsbyggen påverkar våra demokratiska samhällsbyggen i den fysiska världen.
   Libertinism dök upp som ett diffust begrepp i 1600-talets Frankrike. Begreppet kommer från latinets libertinus som betyder "den frigivne". De som fick detta epitet var intellektuella och adelsmän som strävade mot att bli oberoende av samhällets, religionens, moralens och tänkandets konventioner.
   Den amerikanske teknikfilosofen Langdon Winner ger den mest framträdande politisk-ideologiska rörelsen på Internet beteckningen cyberlibertinism i tidskriften Computers and Society (september 1997).
   Cyberlibertinism är en samling idéer som länkar samman en entusiasm för internetbaserade, virtuella livsformer med en radikal högerideologi om den ©˜rätta©˜ definitionen av frihet, socialt liv, ekonomi och politik.
   Cyberlibertinismen uttrycks av intellektuella och makthavare bland annat i tidskriften Wired och i litteratur om cyberrymden ˇ Winner ser MIT-forskaren Nicholas Negropontes bok Leva digitalt (Bonniers, 1995) som ett typexempel.
   Det finns ett cyberlibertinismens Magna Charta på nätet, utgivet av organisationen The Progress and Freedom Foundation med titeln Cyberspace and the American Dream.
   Ett av de tydligaste uttrycken för denna ideologi är teknikdeterminism. Den tekniska utvecklingen ses ˇ likt samhällsutvecklingen ˇ som opåverkbar och ödesbestämd. Tanken att teknikutveckling skulle kunna bestämmas i förhandlingar om vilka värden som bör bevaras och förstärkas med ny teknik är enligt cyberlibertinismen enbart destruktivt.
   Andra uttryck är individualism tillsammans med fri marknadskapitalism. Cyberrymden ses som den optimala platsen för individers självförverkligande. All social, politisk och ekono-misk organisation som hotar reglera individens ˇ och marknadens ˇ totala frihet ses som ett hot. En fri marknad ska inte leda till samhällsnytta, utan till individnytta.
   Ett ytterligare uttryck för cyberlibertinismen beskriver Winner som en form av anarkism. Att leva digitalt innebär att riva hierarkier och auktoriteter, att globalisera samhällen och att decentralisera all kontroll ända ned till den enskilde. I den globala byn kan äntligen en "äkta" demokrati utvecklas ˇ direktdemokrati.
   Cyberlibertinernas samhällssyn kan uttryckas som att ditt mål som människa är att finna människor i världen som liknar dig, tycker som du, och delar dina intressen. Det är de kvaliteter hos andra som renderar uppskattning.
   Virtuella gemenskaper som byggs upp kring specifika intressen blir därmed perfekta forum för att finna sådana människor. Konsekvensen blir att undvika de gemenskaper där det finns minsta risk att möta människor med andra intressen än dina. Och fördelen med virtuella samhällen är att de är enkla att både lämna och inträda i.
   Det stämmer till eftertanke. Våra fysiska samhällen är fyllda av konflikter ˇ med utgångspunkt i ideologi, politik, etnicitet, klass, genus och ekonomiska intressen. Tänk så lätt att bara lämna problemen! Ta närmsta utgång och hitta en ny gemenskap, i stället för att mödosamt lösa motsättningar. Lockande, inte sant?
   I den cyberlibertinskt formade globala byn röstar man med ekonomiska transaktioner. Man betalar (minimal) skatt till den regering som erbjuder bäst tjänster, precis på samma sätt som vi väljer vilken bank vi vill placera våra pengar i.
   Genom att handla på en global marknad väljs det land som erbjuder lägst produktskatter, genom att placera pengar i en annan valuta protesterar man mot den egna regeringens ekonomiska politik. Vi ser redan tecknen; cigaretter kan köpas från lågskatteländer, böcker, kläder och andra varor kan på Internet köpas där det är billigast.
   Medborgaren ersätts med shopparen och ett lands regering ses som vilken annan tjänsteleverantör på marknaden.
   När vi för över många samhälleliga aktiviteter till den virtuella världen bör vi vara förberedda på att möta denna ideologi där. Langdon Winners utmaning till oss är att konstruera en vision om cyberrymden som specificerar humanistiska och demokratiska alternativ till den cyberlibertinska positionen.
    Gör vi inte det kommer den ideologi som här har tecknats att växa sig allt starkare.