tisdag, september 22, 1998

Dubbelmoralens hemland

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 980922


DEN DAG åklagare Kenneth Starrs 445-sidiga rapport om förhöret med Bill Clinton publicerades på olika ställen på Internet uppskattades en ökning av trafiken på nätet med 70 %. Det kan tas som intäkt för ett gott hälsotillstånd – Internet är ett viktigt medium för att nå ut med offentliga handlingar.
    Å andra sidan har man i många publika datorer på till exempel bibliotek och skolor i USA installerat så kallade smarta filter. Det är datorprogram som läser av olika webbsidor för att kontrollera förekomsten av pornografi. Upptäcks sådant kommer inte användaren åt dessa webbsidor.
    Användningen av sådana filter är ett resultat av diskussioner om hur människor ska kunna skyddas från omoraliskt innehåll på Internet.
    Men därmed blir också – på grund av dess intima detaljer – ett dokument som Starrapporten bortfiltrerat av sådana programvaror. Av dessa programvaror klassas rapporten nämligen som pornografi.
    Många offentliga datorer i USA omöjliggör för medborgarna att få tillgång till ett av de mest omtalade dokumenten som deras regering har offentliggjort.
    Samtidigt har följande paradox noterats: somliga ledamöter i den amerikanska kongressen har nyligen röstat för publiceringen av Starrapporten på Internet samtidigt som de några år tidigare röstat för att anta the Communications Decency Act – som är ett lagförslag som syftar till att förbjuda omoraliskt innehåll på Internet för amerikaner.
    Detta säger något om både Starrs rapport och om landets dubbelmoral.

fredag, september 18, 1998

Fåraktigt förakt

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 980918


MED ETT omslag bestående av en silikonfylld kvinna i urringad sjukvårdsuniform som aldrig tycks sett ett stetoskop förut presenterar sig en ny tidskrift: Dolly. Tidskriftens ledstjärna är annars det klonade fåret Dolly som är satt på piedestal, såväl bildligt som bokstavligt.
    De tre redaktörerna bakom Dolly är Jan Söderquist, tidigare redaktör på Moderna Tider, Peter Elmlund, tidigare kulturredaktör på Finanstidningen och chefredaktören Axel Odelberg som också känns igen från Finanstidningen, men även från Svenska Dagbladet.
    Tidskriftens namn ska representera tidskriftens bärande tema: bejakandet av teknik och vetenskaplig utveckling. Dolly ska ägna sig åt möjligheterna, inte hoten, och med fokus på den samhällsförändring som ny teknik skjuter framför sig. På så sätt uppfattar redaktörerna sig som relativt unika i den svenska tidskriftdjungeln.
    Läser man lite mer framstår dock andra ambitioner som tydligare.
    För det första ska Dolly enligt redaktörerna föra de starkas och framgångsrikas talan i samhället – till skillnad från andra medier, som de menar för de svagas talan. De starka är naturligtvis sådana som redaktörerna själva kan identifiera sig med: välutbildade män i fyrtioårsåldern med välbetalda arbeten. För Dolly framstår de starka som en eftersatt grupp i samhället.
    För det andra vill de påverka samhällsutvecklingen genom att hävda att samhället fungerar bättre med mindre politik och mera marknad. Dollys retorik vill göra gällande att omfattningen av politik är möjlig att reducera, men vad de egentligen pläderar för är att politiken – makt och inflytande över beslut – ska förflyttas från den offentliga sfären till privata styrelserum.
    Det innebär i förlängningen minskade möjligheter till insyn för medborgarna. Och därmed mindre demokrati – även om Dolly vill göra motsatsen gällande: plånbokens inflytande ska inte förringas.
    För det tredje framträder förakt mot kvinnor som baksidan på myntet att föra de starka männens talan. I en flåsig och flabbgrabbig artikel om porrfilmernas fokus på analsex som en nittiotalstrend ses endast saniteten som ett problem. Att en sådan filmtrend skulle kunna problematiseras från sociala perspektiv – ungdomsperspektiv, kvinnoperspektiv etc – faller dem inte in. Och för att stärka feminismföraktet görs en plump parodi på en av kvällstidningarnas kvinnobilagor.
    Jag ser mer förakt för svaghet, för demokrati och för kvinnor än jag ser ett bejakande av teknik och vetenskaplig utveckling i Dollys första nummer. Eller menar redaktörerna att det är bejakandet av teknik och vetenskap som genererar det förakt Dolly uppvisar?
    Det sambandet borde i så fall ha tydliggjorts.