måndag, december 28, 1998

Teknikfixerat om Internet

Kultursidan, Sundsvalls Tidning 981228


Tor Nørretranders
Platsen som inte finns
Bokförlaget DN

"Denna berättelse om Internet är skriven för dem som inte använder det."
    Det skriver Tor Nørretranders i förordet till Platsen som inte finns. Så riktigt, för vilken skulle en vetenskapsjournalist ha som målgrupp om inte den i ämnet otränade?
    Med bland andra de till svenska översatta böckerna Märk världen och Världen växer har Nørretranders välförtjänt erhållit en position som en välrenommerad vetenskapsjournalist. Även om Platsen som inte finns inte är av samma dignitet som de tidigare nämnda, är den ett gott hantverk.

Hans skicklighet ligger dels i att läsa svårtillgängligt forskningsmaterial, dels i en förmåga att skriva pedagogiskt för den mindre kunnige läsaren. Och det är just den sistnämnda förmågan som gör vetenskapsjournalister nödvändiga; det är ovanligt att vetenskapsmän är skickliga på att göra reda för sin forskning för lekmän.
    Internets historik får stor plats i boken, liksom de män (jo, enbart män) som pekas ut som innovatörer till olika tekniker under Internets utveckling. Bokens titel pekar på att ingen plats upplevdes säker från hotbilden om kärnvapenkrig under det kalla kriget – men att det var en säker plats som stod högst på önskelistan för den amerikanska militären. Ur denna skräck skapades ett militärt kommunikationssystem som inte kunde slås ut – det Internet vi i dag upplever som en virtuell plats.
    Varför den platsen ska uppfattas som något som inte finns är emellertid en gåta för mig – jag upplever virtuella platsers existens högst påtagligt.
    Nørretranders visar på ett pedagogiskt sätt framväxten av olika tekniska innovationer som har skapat det Internet vi ser i dag, med tidsaxlar för att visa tidsperspektiv och med analogier till andra, mer kända tekniska artefakter.

Han är dock inte bara ute efter att beskriva; det finns en agenda. Nørretranders är övertygad om att vi i dag står inför en stor civilisatorisk uppgift: Att bestämma en mängd standards, regler och konventioner om Internet och vår virtuella tillvaro. Därför är det så viktigt att alla når Internet och gör sig hemmastadd. Därför skrivs denna bok.
    Men trots hans pedagogiska förmåga är jag osäker på om jag riktigt förstår. I boken anas en viktig aspekt av teknik i allmänhet och IT i synnerhet: shifting and drifting. Det innebär att människor förändrar tekniken genom att använda den på ett för teknikutvecklaren icke avsett sätt. Genom kreativ användning "driver" tekniken åt olika håll, och vad Internet beträffar finns flera bra exempel – e-post är ett – på det.
    Och det är ett fenomen som vi med fog kan anta fortsätter. Så frågan är hur länge det vi bestämmer i dag behöver vara giltigt.
    Riktigt exalterad blir Nørretranders vid ett par tillfällen – när han tillåter sig sia om framtiden. Ett sådant är när han skriver att internetutvecklingen kommer att leda till penningekonomins slut – och övergår i en uppmärksamhetsekonomi, där uppmärksamhet är den knappaste resursen i informationsöverflödet.

Ett annat tillfälle är när han ger uttryck för sin "metatopi" – en utopi för den virtuella platsen. Och här sällar han sig till skaran av optimister: Internet är vår tids stora lösning på de flesta problem.
    Nørretranders bakgrund är naturvetaren/teknikern; det är gott att i bagaget vid läsningen. Det kommer främst till uttryck i hans prioritering av tekniska beskrivningar och kvantitativa data.
    Boken är som sagt skriven för den som aldrig använt Internet. Som van internetanvändare försöker jag föreställa mig vad jag skulle vilja veta om Internet om jag inget visste. Jag skulle nog fastna för de nyttobetonade och socialt orienterade frågorna: Vad är Internet bra till? Vad gör människor på nätet som är så värdefullt att de spenderar allt mer tid där?
    Sådana frågor berörs överhuvudtaget inte. De enda människor som synliggörs är en handfull teknikinnovatörer. Internetanvändaren är en abstrakt figur som vi inte får veta något om. Och vad människor gör på nätet berörs inte alls.
    Nørretranders är märkligt teknikfixerad när det gäller att göra reda för en så pass socialt orienterad teknik som Internet är.