lördag, april 22, 2000

Distansarbetets slut?

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 000422


Lennart Sturesson
Distansarbete: teknik, retorik, praktik
Carlssons

DET FINNS fler som forskar om distansarbete än distansarbetare, skämtar somliga forskare. Att distansarbete inte är så utbrett bekräftas dock av Lennart Sturessons doktorsavhandling Distansarbete: teknik, retorik, praktik (Carlssons), som nyligen lades fram vid Tema teknik och social förändring, Linköpings universitet.
   Distansarbetet har under ett par decennier lyfts fram som en positiv symbol för informationssamhället, medan Sturessons rika material visar att distansarbetets framväxt går långsamt – trots en snabb ökning av datorer i hemmen.
   Det tyder på att andra faktorer än IT är betydelsefulla för distansarbete, även om retoriken ofta gör motsatsen gällande.
   En viktig faktor är vad arbetstagaren levererar. Traditionellt har arbetstiden mätts, värderats och avlönats, men de arbeten som levererar innehåll, där produken värderas, är betydligt lättare att sköta på distans. Arbetsgivarens behov av kontroll under arbetsprocessen sjunker nämligen markant.
   Typiska distansarbetare är till största delen högskoleutbildade män, antingen egenföretagare eller högre tjänstemän. I retoriken kring distansarbete framställs mannen på en flygplats med bärbar dator och attachéväska, medan kvinnan är i hemmet med ett barn i knät mellan sig och datorn. Det ger en öppning för ett genusperspektiv i analysen, men Sturesson är – tyvärr – ytterst sparsam därvidlag.
   Avhandlingen reser den intressanta frågan om vad distansarbete egentligen är. Sturesson formulerar distansarbetets idé som att med en viss teknik försöka undkomma urbaniseringens och teknifieringens nackdelar. Att vara modernitetens spjutspets, men bo i en röd stuga på landet. Att äta kakan och ha den kvar.
   I Sturessons egna studier är distansarbete liktydigt med hemarbete; det finns en bestämd arbetsplats, men viss del av jobbet görs hemma. Den föreställningen utmanas av allt fler faktorer.
   En sådan är det virtuella företaget – en ytterst liten kärna, men med många olika samverkanspartner, leverantörer och entreprenörer. Ett nätverksföretag. Organisationen hålls samman i cyberrymden och arbetsplatsen virtualiseras. Den fysiska distansen mellan människor är inbyggd i företagsidén.
   En annan, liknande utmaning av distansarbetet är det mobila arbetet. Människor som reser och arbetar samtidigt, med portabel teknik till sin hjälp. Distansarbetare, men sällan hemma.
   Sturessons slutsats är att informationssamhället inte längre behöver "distansarbete" som retorisk figur och idealbild.