söndag, december 31, 2000

Kritiker om årets höjdpunkter

Två korta, ettriga, småilskna böcker av Zygmunt Bauman som lika väl kunnat publiceras som en bok är oundgängliga för att förstå samhällets tillstånd: Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen heter den ena, På spaning efter politiken heter den andra. Frånvaron av politik i de liberala demokratierna leder till konsumtionssamhällets nyfattigdom. Men Bauman har ett förslag…
     Om tårar gav guld skulle Boys don’t cry av Kimberley Peirce och Lars von Triers Dancer in the dark vara mina filmistiska höjdare år 2000. Men så kom Roy Andersson med Sånger från andra våningen och tar förstaplatsen med skarp samhällskritik och vacker bildkonst. En Oscar, tack.
     Dan Josefsson sätter tummen i ögat på Bonnierskoncernen genom att tacka nej till Stora journalistpriset och 50 000 kronor för sin granskning av Aftonbladets medhjälp till nazistiska hotbilder. Josefssons motiv är att det är omöjligt att ta emot ett journalistisk pris från en mediakoncern som sätter käppar i hjulet för journalistik att publiceras. Rakryggat.

Inga kommentarer: