onsdag, september 19, 2001

Vårt behov av källkritik

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 010919


EFTER TERRORATTACKEN i USA har belastningen på Internet varit extremt hög. Många söker den senaste informationen om katastrofen. Men Internet är för informationssökaren en guldgruva och ett helvete på samma gång.
    Det visar en rapport med titeln Källkritik för Internet, publicerad förra året av Styrelsen för psykologiskt försvar. Författarna är Göran Leth och Torsten Thurén, forskare vid journalisthögskolan i Stockholm. (Rapporten kan laddas hem från .)
    Denna rapport tar upp grunderna för källkritisk granskning, tillför några specifika kriterier för källbedömning på Internet och ger exempel på källkritiska problem på nätet. En självklar rapport för journalister, men även för studenter, forskare och andra som använder Internet som bred informationskälla.
    Källorna på Internet är många: webbsidor, diskussionsgrupper, e-postlistor med mera. Ett påstått citat av den franske astrologen Nostradamus (1503-1566) har cirkulerat frekvent på e-postlistor de senaste dagarna för att visa att katastrofen i USA redan har förutspåtts och för att påvisa dystopiska konsekvenser.

CITATET ÄR dock en hoax – bluff på Internetjargong – hämtat från en amerikansk studentuppsats. Påståenden via e-post är svårast att källgranska, eftersom många - även vederhäftiga personer - sprider påståendena.
    På den internationella nyhetsplatsen Independent Media Center hävdas att de tv-bilder som kablades ut dagarna efter katastrofen där palestinier jublar över attentaten i USA, i själva verket är filmade 1991 när palestinierna firade invasionen av Kuwait.
    Enligt nyhetsplatsen är det CNN som står för en medveten manipulation. Sant eller falskt? Källkritik behövs.
    Den som inte nöjer sig med tidningar och tv för att få information om Usama bin Ladin går till Internet. Anger man hela hans namn returneras 3 500 träffar i en sökmotor. Anger man bara ”bin Laden” (vanligaste stavningen i den engelskspråkiga delen av världen) returneras runt 78 000 träffar.

PROBLEM UPPSTÅR dock när man försöker värdera informationen. Enkla uppgifter som ålder och huvuddragen i hans liv går hyggligt, men vill man veta något om hans karaktär och verksamhet blir det betydligt svårare. Uppgifter går isär; informationen diversifieras.
    Och när det gäller just Usama bin Ladin visar rapporten Källkritik för Internet källkritikens nödvändighet, genom att tillägna ett helt kapitel de problem det innebär att söka information om denne person.
    Det säger något om såväl bin Ladin som Internet.

lördag, september 15, 2001

Nätverksterrorism

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 010915


FÖRRA GÅNGEN World Trade Center utsattes för terrordåd genom en utplacerad bomb 1993, uttryckte sig den franske teknikkritikern med särskilt intresse för krigsteknologi, Paul Virilio, ungefär som följer.
    Vi har nått punkten där snart, om vi inte ser upp, en ensam människa kan skapa en sådan katastrof som tidigare var förbehållet militära operationer. Detta leder fram till en ekvation som är omöjlig att föreställa sig: en man = totalt krig.
    Efter den terrorattack som demolerat World Trade Center pekas nu en man ut som ansvarig: Usama bin Ladin. Det skulle kunna tyda på att Virilios tes fortfarande håller.
    Det är emellertid inte självklart. Ordet nätverk har av forskare och andra experter nämnts i media så många gånger de senaste dygnen, när diskussionen har handlat om vem eller vilka som kan ha utfört terrorattacken mot USA:s – och världens – ekonomiska och militära centrum, att vi bör ta ordet på allvar.
    Terrorattacken var så omfattande, välplanerad och välorganiserad att ingen enskild människa eller grupp av människor kan ha genomfört den, är tesen. Endast ett nätverk av människor och grupperingar framträder som möjligt.
    I det andra bandet i trilogin om nätverkens betydelse i informationsåldern analyserar Manuel Castells nya sociala rörelser i en global samhällsordning. Gemensamt för dessa rörelser är att nätverket utgör organisationsform.
    Några av de nätverksorganiserade sociala rörelser som Castells analyserar är våldsamma och fundamentalistiska samt benägna till terrorhandlingar.
    Mycket av näringen till idén om nätverk som social organisationsform är hämtat från Internet – hur datorer är sammankopplade i ett stort och icke överblickbart nätverk, där den enskilda noden (datorn) är helt umbärlig för nätverkets funktionalitet.
    Om en nod slutar fungera, slutar inte nätverket fungera. Och nya noder kan hela tiden haka på nätverket förutsatt att kommunikationskoden stämmer.
    Om det sociala nätverket som organisationsform har likartade egenskaper som Internet, innebär det att varje social nod är ersättlig – nätverket fungerar lika bra utan den enskilda noden.
    Översatt till terrorattacken i USA: om USA finner bevis för att en nod – till exempel en grupp människor – i ett terroristiskt nätverk är skyldig till terrorattacken och eliminerar denna nod, är nätverket ändå lika funktionellt som tidigare.
    Rättvisa må ha skipats, vilket naturligtvis är viktigt, men det är endast en kortsiktig lösning. Nätverket finns kvar – och flera noder kan ha lagts till nätverket.
    Den långsiktiga lösningen stavas politik; global politik, internationell demokrati och dialog. En global politik som dels försöker förstå de mekanismer som utlöser dylika terrorhandlingar, dels arbetar för att bekämpa dessa mekanismer.

tisdag, september 04, 2001

Långsamt kan vara vackert

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 010904


Thomas Hylland Eriksen
Ögonblickets tyranni
Nya Doxa

I BÖRJAN av sjuttiotalet publicerades en bok med titeln Litet är vackert av E F Schumacher. Boken anammades av politiska motståndare till dyrkandet av ekonomisk tillväxt som samhällets ledstjärna.
    Thomas Hylland Eriksens senaste bok Ögonblickets tyranni (Nya Doxa) kan läsas som en travesti på Schumachers bevingade titel: Långsamt är vackert. Precis som Schumacher skrev att våra problem beror mera på våra framgångar än våra misslyckanden, uttrycker Eriksens bok att dagens stress- och tidsrelaterade problem beror på framgångarna inom området kommunikationsteknik.
    Eriksens egen brist på det han kallar långsam tid är upprinnelsen till boken. Som professor i socialantropologi vid universitetet i Oslo upplever han sin tid alltmer fragmentarisk och han får allt mindre möjligheter att göra sådant som måste få ta lång tid – skriva längre texter, läsa komplicerad litteratur, forska.
    Den tes som drivs i boken (inspirerad av den franske hastighetsfilosofen Paul Virilio) är att all ny kommunikationsteknik – bilar, flyg, mobiltelefoni, Internet, digitala media – driver upp hastigheten i tillvaron. Tiden komprimeras; varje ögonblick fylls av information så till den grad att Eriksen lanserar metaforen staplande för denna företeelse.

STAPLANDET BESTÅR – bildligt talat – av att den växande informationsmängden i varje tidsögonblick ryms inte längre längs den horisontella axeln (tid), utan börjar staplas i vertikal riktning. Hur den vertikala axeln ska definieras är dock outsagt, men den något abstrakta metaforen är värd att reflektera över.
    De två främsta, konkreta uttrycken i samhället för ögonblickets tyranni är enligt Eriksen ungdomskulten (vår extrema dyrkan av ungdomlighet) och krisen i kunskapsöverföringen (oförmågan att lära av det förutvarande). Konsekvensen blir att ögonblicket är viktigare än långsiktighet.
    Redan i förordet vill Eriksen förekomma läsarens kategorisering av boken som teknikfientlig och kulturpessimistisk genom att hävda att målet är inte en tillbakagång till flydda tider, utan att förstå tekniken så att oönskade konsekvenser kan motarbetas.
    En sådan dementi riskerar dock att slå tillbaka. Visst andas boken milda fläktar av neoluddism. Men vad är det för fel på teknikkritik?
    Är det inte snarare rimligt att förhålla sig kritiskt till en instrumentell och ofta konsekvensblind teknikkultur, där möjlighet blivit synonymt med nödvändighet?

BOKEN VILL övertyga genom vardagliga exempel. Läsaren anar dock ett djup bakom exemplen, men Eriksen låter inte läsaren ta del av detta djup.
    Därtill är Eriksen själv fast i detta ögonblickets tyranni som han vill varna oss för, eftersom en fördjupning av boken skulle kräva långsam tid, både av författaren och läsaren.
    Varning är härmed utfärdad.