Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 011222
AAH, JULETID. Advent. Dags att lysa upp mörkret. Ljus i fönstren, på borden, golvet, gården, överallt.
Röda gardiner, dukar, tomtar. Och lite mer snö kan bidra till att vi lättare kan hålla mörkret stånget.
Liksom musik. Nu är det dags att damma av den musik som bara spelas vid juletid. Låt oss inte glömma de julsånger som kompletterar andra julsånger för att ge en rättvis bild av juletiden.
Fairytale of New York är en julsång av irländska The Pogues; en underbar duett mellan en drucken Shane MacGowan och en ilsken Kirsty MacColl. Här förnimmer vi juletidens obligatoriska fyllor, familjebråk och konflikter.
You scumbag, you maggot
You cheap lousy faggot
Happy Christmas your arse
I pray God it's our last
Ebba Grön gjorde en enda julsång: Nu släckas tusen människoliv. Det är Thåström som med sin unika besatthet besjunger de hemlösa, de som ser fram emot juletiden med fasa och ångest, de som inte enbart överväger livet.
I varje hjärta armt o mörkt
e ensamheten störst
när överflödet väller ut
i signad juletid
Den tredje julsången kommer från Anders F Rönnblom: Det är inte snön som faller. Det är nog den julsång som bäst har lyckats fördjupa kritiken av ett hyperkapitalistiskt samhälle, och juletiden som dess främsta, mest perverterande uttryck.
Midnatt råder, tyst det är i husen.
Legitima fascister tänder juleljusen.
På gator och torg ligger vraken och kryper.
Makabra och välgödda stereotyper.
Dessa julsånger har under flera år bidragit till att skingra mörkret kring juletiden.
Men ett helt annat mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar