fredag, mars 21, 2003

Om att utforska sin drivkraft

Nina Burton
Det som muser viskat
Symposium

Kreativitet är ett nyckelord i nuet. Nästan oavsett bransch förväntas vi vara kreativa, finna kreativa lösningar, skapa kreativa produkter och alltid vara nytänkande. Men lever vi i en typiskt kreativ epok?
     Det är inte självklart, när man har läst Det som muser viskat av Nina Burton (Symposium). Vår tid är alldeles för inriktad på hastighet för att kunna ge kreativiteten det utrymme den kräver. Snabb konsumtion, snabb produktutveckling – snabbheten är alltings mått.
     Kreativitet kräver tid. Fortfarande finner Burton att den beskrivning av den kreativa processen som Graham Wallas formulerade 1926 (!) är giltig. Av processens fyra faser är inkubationen den allra oundgängligaste. Det finns empiriska belägg för att avslappning, avspänning, vila, att låta de omedvetna bearbeta arbetet som skett i förberedelsefasen utgör en förutsättning för kreativitet.
     Den som vill ha kreativa medarbetare i en organisation bör därför organisera för vila.
     Kan orsaken till att många människor med traditionellt kreativa arbeten drabbas av utbrändhet återfinnas i det senaste decenniets strävan efter slimmade organisationer, där förutsättningarna för inkubationen i den kreativa processen är bortrationaliserad? Och att människorna i frustration ändå försöker vara kreativa?
     Det är en hypotes så god som någon.
     Vad är kreativitet? Kan man lära sig det? Vad är en kreativ produkt? Hur ska en kreativ miljö utformas? Vem bestämmer vad som är kreativt?
     Dessa och många andra intressanta frågor diskuterar Nina Burton. Svar redovisas förvisso, men i svaren genereras också nya frågor.
     Ofta har fokus riktats mot det ensamma geniet, men vilka andra aktörer finns i processen? En aktör är bedömarna eller kritikerna. De har stort inflytande över huruvida en idé eller en produkt är kreativ eller inte. Från ett marknadsperspektiv är bedömarna kunder. Inom forskningen är bedömarna kollegor eller konkurrenter. Inom konsten curatorer, gallerister och kritiker. Men vilken makt bör de ges?
     Samtidigt som Burton förklarar och klargör, kvarstår mystiken. Ett exempel är att det inte verkar vara möjligt att lära sig kreativitet. Det finns inget knep.
     Tvärtom, kreativitet är något man måste ha kunskap för. Ju mer, desto troligare att man lyckas. Den som vill vara kreativ måste kunna sitt område. Mozart skrev inte dikter. Newton ingen musik. Deras kunskapsområde var ett annat.
     Det som muser viskat är inte en fördjupning i kreativitetsteorier, men en kunnig introduktion till denna komplexa företeelse. Kryddan i boken är de många belysande exempel från historiens mest kända kreatörer, såväl inom konsten som inom vetenskapen.
     Frågan kvarstår dock efter läsningen: Hur känner jag igen en viskning från muserna bland de miljarder impulser min hjärnas nervceller sänder ut varje sekund?

tisdag, mars 18, 2003

Bortom tal och skrift

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030318


Ett centralt tema i Fredrik Lindströms teveprogram Värsta språket, liksom i hans bok Världens dåligaste språk, är att höja talspråkets status och bejaka språkets förändring. Därav hans roliga ironi med olika språkpoliser.
     Utgångspunkten är att språk är föränderligt och avsett för kommunikation. Det är när kommunikationen inte fungerar – när vi inte förstår varandra – som det är något fel på språket. Inte annars.
     Helt invändningsfritt borde inte hans resonemang vara. Att hävda att talspråket har lägre status än skriftspråket är lite förvånande. Är det inte från talspråket de flesta, för att inte säga alla förändringar i Svenska akademins ordlista kommer?
     Att det är rimligt att skriva mejl i stället för elektronisk post tyder väl snarare på att talspråket har en inte alltför låg status.
     Lindström påstår även i Världens dåligaste språk att den ökade datoranvändningen bidrar till att språket cementeras fast och hindrar förändring – att vi uppfattar språket som något förutbestämt.
     Det är också förvånande. Har aldrig Fredrik Lindström chattat? Aldrig besökt den för ungdomar så enormt populära sajten Lunarstorm eller någon annan chatplats på Internet?
     I så fall är det dags att visa hur talspråket formligen sprutar över chatfönstren. Besök ”Lunariseraren”.
     Med humor, en knivsegg ironi, men även viss överensstämmelse översätter Lunariseraren en text till chatspråk, där det är uppenbart att skriftspråket inte äger alltför hög status.
     Denna artikel, exempelvis, skulle se ut som artikeln intill på chatspråk. Bäva månde språkpolisen.

------------------------------------------

bOrTom tal å typ zkRIfT

ett ceNTraLt Tema i frEdJik LindZTrÖMz TEvEprogram värzta zPråket, Likzom i Hanz bok världenz dÅligAZtE ZPRÅk, e att hÖja TAlZpråketz ZTatuZ Å bejAka ZpråKetz föRänDrinG.... däRav haNz roliga typ IrOni mE Olika zpråkpolizEr...
     uTgånGZpunktEn typ e Att zpRÅk e föräNDejlIT å Avzett FÖj KOmmUnikAtion... D e typ när KommunikaTionEn IntE Fungejar typ – nÄr typ vI inte typ förztår varandja – zom d e typ nåt feL pÅ ZpRÅket..... *ler* intE annarz.
     helt INvÄndniNgzfJitT boRdE iNTe typ hanz jEZonemang Va... *skrattar* azzå att typ hävda Att talzPrÅket har läGre ztAtUz Än zkriftZpJåket e liTe förVåNande.... *ler* e d iNte fjÅn taLzPjÅket dom fLezTA, föJ aTT typ Inte ZÄga alla föJäNdrINgAr i Zvenzka typ akAdeminz OrdlIzta kOmMEr?
     AtT D e rimliT att ZKJIva mejl I ztälLet föj EleKtroNizk poZT Tydej typ väl znAjAre pÅ att Talzpråket typ har eN inte alltför låG ztAtUZ.
     lInDztröM påztår ävEn I vÄRldenz dåLiGazTe zPråK att den ökAde daTorANvänDnIngeN bidRaR tE atT zpJåkEt CeMentERaZ FazT typ å hindRAr fÖräNdrIng – typ aTt vi uppfAttAR ZPRåkeT Zom nåt förutbEztÄmt.... typ
     dEt e OKKzÅ FörvÅnANDe.... *ler* hAJ aLdjig frEdRik linDzTröm chattaT??? AlDRIg BezÖkt dEN För uNGDomaR zÅ eNormT populärA zajten luNarztorm lr nÅn anNan chAtplaTz typ på intEjNeT? *ler*
     i typ zå Fall e d Dagz att Viza Hur typ TalzpJÅkeT FOrmLIgen ZPrutAj öVer chaTfönZtjen.... *ler* typ bEzök ”lunarizerajEn” !!!! *ler*
     med humOR, en typ kNiVzegg IroNi, men äVeN vIzz typ övejEnZzTämMeLZe ÖveRzättER luNArIZeraren en text typ te chatzPråk, där D typ e upPenBart att zkriftzpråkEt inte ägeJ typ alltFöR höG typ zTATUZ.... *skrattar*
     dEnna artikel, typ exEmpelViz, zkUlle ZE ut typ zOm aRtiKeLn intilL på chatzPRåk. bÄvA månde zPjåkPolizen.. *ler*

onsdag, mars 12, 2003

Storebror ser dig på nätet

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030312

Anders R Olsson
Efter 11 september: kan Storebror hejdas?
Teldok rapport 149

I ett informationellt samhälle som vårt finns det ett viktigt och svårt avvägningsproblem, som utgår från att betydelsen av och effektiviteten i behandling av information ökar.

Problemet gäller avvägning mellan samhällsinformationens offentlighet, medborgarnas informationsfrihet och medborgarnas personliga integritet. Dessa tre områden påverkar varandra på olika och komplicerade sätt. Att värna alla tre är dock nödvändigt.

Att myndigheters information i allt väsentligt är offentlig är viktigt för att få insyn i beslut; ytterst för att säkerställa rättvisa. Informationsfriheten behövs för att medborgare ska få yttra sig i det offentliga rummet om stort och smått, och ta del av andras yttringar; ytterst för att möjliggöra medborgerligt ansvar. Personlig integritet är betydelsefull för att behålla en egen sfär som andra inte har insyn i; ytterst för att behålla ett visst inflytande över sitt eget liv.

Ett avvägningsproblem som detta kan aldrig lösas, i betydelsen klaras av så att vi kan lämna det bakom oss. Snarare är det en avvägning vi ständigt måste diskutera så länge samhället förändras.

Den som i Sverige ägnat stor del av sitt liv åt dessa frågor är journalisten och författaren Anders R Olsson. I hans senaste skrift, Efter 11 september: kan Storebror hejdas? (Teldok), undersöker han hur staten – Storebror, i Orwellsk anda – i olika delar av världen inskränker medborgares personliga integritet efter terrordåden den 11 september.

Olsson gör ett viktigt påpekande: i Sverige saknas organiserad forskning kring hur problem beträffande integritetsskydd hanteras under den pågående IT-utvecklingen. Märkligt. Det gör hans skrifter än värdefullare.

”In God we trust, all others we monitor”, sägs vara mottot för National Security Agency, NSA. Det är USA:s och världens största övervakningsorganisation. Huvuduppgiften är att avlyssna och analysera kommunikation, allt från interntelefoni i det kinesiska kommunistpartiet till all e-post som utväxlas mellan USA och övriga världen.

Ett informationssystem betecknat Echelon har blivit allmänt känt som NSA:s främsta verktyg för att avlyssna, filtrera och analysera e-postmeddelanden. Innan den 11 september gick den kritiska debatten om Echelon varm, inte minst från EU, men dog ut efter flygplansattackerna.

Om terroristdåd medför att det blir politiskt omöjligt att ifrågasätta en oreglerad och okontrollerad internationell avlyssningsverksamhet, så är den personliga integriteten i fara.

Echelon och NSA är bara ett exempel från Olssons lägesrapport. The Patriot Act är ett annat. Ytterligare exempel är FBI:s system Carnivore och ett terrorismförebyggande samhällsprogram betecknat TIPS (som i allt väsentligt liknar östtyska Stasis informationsverksamhet).

Vad har hänt i Europa och Sverige? Inte alls lika mycket. EU:s ministerråd beslöt 2002 att tillåta (inte avkräva) medlemsländerna att tvinga kommunikationsföretag att spara trafikdata. Det innebär exempelvis att varje internetleverantör skulle vara tvungen att spara alla uppgifter om den e-post som leverantören förmedlar.

Medlemsländerna är dock splittrade i övervakningsfrågan. Regeringen i Storbritannien drev linjen att all trafikdata borde sparas hos internetleverantörer i sju år för att finnas tillgängliga för polisutredningar. I andra länder är det inte aktuellt.

Om Sverige finns det knappt något att säga, eftersom det inte har fattats några beslut om utvidgad övervakning. Det följer en inarbetad tradition: avvakta andra länders hantering innan något görs. Till gagn för integriteten.

Ett grundläggande problem med Internet och möjligheten att övervaka människor där, är att vi inte har lyckats skapa en demokratisk kontroll över nätets tekniska utveckling.

Till lycka för naiva cyberlibertiner (”information wants to be free”). Till lycka för polisiära och militära organ som vill övervaka och avlyssna datatrafiken över nätet. Till olycka för medborgares personliga integritet.

Demokratisk kontroll över Internet är enligt min mening den överlägset viktigaste frågan om Internets utveckling, men också den minst uppmärksammade.

lördag, mars 08, 2003

Livet före produktion

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030308

Lena Gemzöe
Feminism
Bilda Förlag

För den som, likt jag själv, upplevde en form av insikt vid läsningen av 90-talets stora feministiska verk, Under det rosa täcket av Nina Björk, borde antropologen Lena Gemzöes bok Feminism (Bilda förlag) vara en god fortsättning. Där Björk utgick från populärkultur och litteratur, fokuserar Gemzöe något mer på feministisk teori och politik. Något mer akademisk i stilen, alltså.

Den inledande fyrfältaren där hon kategoriserar, beskriver och kritiserar feminismens fyra väsentliga tanketraditioner, är i sig värd bokköpet. Hon visar skickligt betydelsen av en feministisk teori, eller sammanhållande tanketradition, för att antingen bejaka eller kritisera samhällsföreteelser.

Med denna kategorisering förstår läsaren varför liberalfeminismen kan bejaka ett förslag om subventionering av hushållsnära tjänster – det den fortfarande aktuella pigdebatten handlar om – för att kvinnor lättare ska kunna ta plats i företagsstyrelser och arbeta på mäns villkor.

Likväl förstår läsaren varför övriga feministiska idétraditioner kritiserar ett sådant förslag; jämställdhet måste uppnås på alla nivåer i samhället. Jämställdhet enbart för privilegierade kvinnor skapar eller vidmakthåller förtryck av andra kvinnor. Klassisk klassanalys, med andra ord.

Feminism handlar något förenklat om två saker: att lära sig se kvinnans underordning i samhället, och att agera så att underordningen bryts. Gemzöe fokuserar främst det förstnämnda – att lära sig se.

Grundbulten i det feministiska seendets konst är strukturer. Underordningen av kvinnor är i första hand strukturell och förekommer inom många samhällsområden. Därför handlar feminism om att bryta ned strukturer som skapar underordningen.

Kunskap är makt. En stor del av den feministiska vetenskapen handlar om kritik av den etablerade forskningstraditionen. Liksom det västerländska samhället är etnocentriskt – vi tenderar utgå från vår egen kultur som norm när vi värderar andra kulturer – är vetenskapen androcentrisk (den tar sin utgångspunkt i män och manliga värderingar).

Feminismens vetenskapskritik består i att den ”universella” sanningen är formulerad av män, om män och för män. Mannen som norm, mer eller mindre osynlig. Gemzöe visar koncist hur kvinnan osynliggörs eller marginaliseras i akademiska läroböcker, liksom hos filosofer som Aristoteles och Kant.

Hur ser Gemzöes strategi ut för att nå feminismens samhällsideal: det jämställda samhället? Den centrala idén är att reproduktionen måste överordnas produktionen i samhället.

Att motsatsen råder är den mest förtryckande strukturen i samhället. Kvinnor i fertil ålder har svårare att få arbete, löneutvecklingen avstannar under småbarnsåren, arbete inom vård och omsorg värderas lågt. Fyll på listan själva.

Så länge produktionen överordnas livet underordnas kvinnorna männen, eftersom produktionen organiseras på männens traditionella villkor.

tisdag, mars 04, 2003

Att se till de sina

Kultursidan, Västerbottens-Kuriren 030304

Egentligen är det lite svårt att förstå upprördheten över att regeringen skjuter upp beslutet om att höja taket i föräldraförsäkringen.

Det är till och med lite svårt att förstå varför just denna ersättningsnivå ska höjas i stället för någon annan, särskilt om man tar på sig genusglasögonen.

Att höja taket från dagens 80 procent av ca 24 000 kronor per månad till 80 procent av ca 32 000 gynnar framför allt män, eftersom män generellt har högre lön än kvinnor. Då skulle fler män kunna vara hemma med barnen. Det är väl bra?

Mja. Inte formuleras något förslag för att skapa bättre förutsättningar för kvinnor att vara föräldralediga, som exempelvis att höja ersättningsnivån från 80 till 90 procent. Det skulle framför allt gynna lågavlönade kvinnor.

Det är som vanligt. Inom kvinnodominerade områden kan alltid löner och ersättningsnivåer hållas lågt – vårdyrken, omsorgsarbete och så vidare.

Så snart andelen män ökar inom ett sådant område, ser dock patriarkatet till att höja nivåerna. Att se till de sina är en manlig skicklighet. Se bara på bolagsstyrelser, vd:ar, högre tjänser vid universitet med mera.

Ur jämställdhetssynpunkt vore det emellertid bättre att förbättra löneläget inom de kvinnodominerade sektorerna på arbetsmarknaden samt att höja ersättningsnivån. Om lågavlönade kvinnor länge har kunnat vara föräldralediga med dagens ersättningstak, bör även högavlönade män kunna det.

Om bara viljan finns.