Om tre lässtrategier

Att skriva innebär enligt den tjeckiskfödde mediafilosofen Vilém Flusser, läser jag i avhandlingen Passage mellan medier av Thomas Karlsohn, att sträcka ”sin hand mot den andre för att nå en avkodare”. Att läsa en text blir detsamma som att avkoda den. Flusser tänker sig tre olika lässtrategier
     Den första strategin kallar han kommentar. Att läsa som kommentator innebär att man läser inkännande och följsamt, man tänker med författaren och inte mot densamme. Utgångspunkten är att en text är ett halvfabrikat och i läsningen fullbordas texten. Denna strategi har enligt Flusser en banaliserande funktion.
     Den andra strategin kallar han efterlevnad. Att efterleva en text innebär att omfamna dess imperativa dimension, det vill säga de uppmaningar som en text innehåller. Utgångspunkten är att alla – alla – texter är normativa. Denna strategi genererar enligt Flusser en textblindhet, en ”lömsk form av slaveri”, som gör författaren till en orättmätig auktoritet.
     Den tredje strategin kallar han kritisk. Att läsa kritiskt innebär att läsa i en diametralt motsatt riktning mot författaren – vi begår enligt Flusser en ”förbrytelse mot honom”. Flusser påpekar att termen ”kritik” har samma etymologiska ursprung som ”kriminalitet”. Likt en detektiv försöker läsaren misstänkliggöra författaren, tillskriva denne lögner, fördomar och sublimeringar. Denna strategi innebär enligt Flusser att som kritiska läsare avvisar vi författarens utsträckta hand.
     Dessa strategier är alla exempel på misslyckade lässtrategier – men det finns inga andra. Den gemensamma bristen hos dem är att de bidrar till att dölja författarens ursprungliga intentioner. Om en läsare, menar Flusser, bara kunde läsa rätt skulle författarens mening kunna överföras enligt dennes ursprungliga intentioner.