Om den noble amatören

Teknikkritiska böcker är ovanliga. The Cult of the Amateur (Doubleday) av den förre Internetentreprenören Andrew Keen är en sådan. Undertiteln säger det mesta: How today’s Internet is killing our culture. Ord och inga visor. Men liknande domedagsprofetior har sagts förut.
     Internet hindrar oss från att skilja verklighet från sken, har det sagts. Etiken går förlorad, demokratin hotas och sanningen urholkas när tillvaron virtualiseras, har det hävdats.
     Keen riktar sin kritik till den teknik som går under beteckningen Web 2.0. Begreppet myntades av en viss Tom O’Reilly 2004, och avser webbplatser där användarna, inte enbart webbplatsens ägare, ska kunna bidra till innehållet. Interaktionsmöjligheterna ska vara stora, till skillnad från webbplatser där användaren är passiv konsument.
     Det läser jag på Wikipedia, som utgör det främsta exemplet på trenden Web 2.0.

Amatörer som bidrar med innehåll, alltså. Det är Andrew Keens huvudproblem. Det är skälet till att Internet dödar vår kultur. Jag går till det som är ”vår kultur” som Keen vill bevara – i fallet med encyklopedier ett formellt expertvälde – för att få veta något om Web 2.0.
     Uppslagsordet existerar inte ens i nätupplagan av Nationalencyklopedin. Är det så märkligt att amatörencyklopedin Wikipedia får ett sådant genomslag, när traditionella encyklopedier inte ids förnya innehållet?
     Hur dödar detta vår kultur? Andrew Keen har en stark tilltro till en snäv form av professionalism. Endast professionella äga tillträde till webbens offentlighet, menar Keen. Den noble amatören – som Web 2.0-användaren har kallats – göre sig icke besvär. Vare sig det handlar om musik på MySpace, foton på Flickr, film på YouTube eller texter i bloggosfären.
     Keen vill bevara allt såsom det var strax innan Internet fick sitt stora genomslag med interaktivt skapande och användarstyrt innehåll. Särskilt ömmar han, inte förvånande, för musik- och filmbranschens ekonomiska situation, liksom alla andra kommersiella aktörer som påverkas negativt av Web 2.0.
     På så sätt är han synnerligen ahistorisk. Genom historien har ny teknik förändrat villkoren för kommersiella aktörer. Varför ska vi förhindra dagens teknik att påverka villkoren? Där har Keen inget svar, därför att han inte ens ställer frågan.

Det finns en poäng i Keens kritik. Därför är det är trist att han slarvar bort så viktiga frågor genom att vara raljant och att aldrig ens reflektera över sina egna värdekonservativa fördomar.
     För visst är det något underligt med det hypade Web 2.0-begreppet medborgarjournalistik? Att det jublas över att alla och envar äntligen kan vara journalister genom sina bloggar?
     Frågan är vad vi tycker om medborgartandläkaren. Eller medborgarkirurgen. Eller medborgarelektrikern.