onsdag, maj 14, 2008

Gratis är gott men inte gratis

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 080514

Det finns inga gratisluncher. Allt som är gratis har en dold kostnad. Bjuder någon dig på lunch är det sannolikt att någon söker en gentjänst av dig. Det är kapitalismens negativa konnotation: inget kan vara gratis. Altruism kan inte existera.
     Gratis representerar också en siffra: noll. Uppfunnet av babylonierna, fruktat av Antikens filosofer – eftersom Gud är oändlig, kan inte noll existera, menade de – och matematiskt ointressant i den tidiga grekiska matematiken, eftersom den byggde på geometri.
     Inte förrän på 1600-talet blev siffran noll helt accepterad i den kristna världen; därtill var Aristoteles nollfientliga filosofi, alltför inflytelserik. Via Arabien lyckades nollan leta sig till Europa.

Att noll är ett speciellt pris på en vara eller tjänst, visar några forskare inom ett område som kan översättas till ”beteendeekonomi” – ett slags tvärvetenskap mellan psykologi och ekonomi – i en forskningsartikel i tidskriften Marketing Science.
     I en serie experiment visar de hur priset noll skiljer sig markant från andra priser med avseende på hur konsumenter reagerar på prissättning. Vi tenderar överreagera, det vill säga reagera alltför positivt, närmast irrationellt, på varor och tjänster som är gratis.
     Vi tenderar värdera varor som är gratis inte enbart som att vi reducerar vår kostnad för att köpa varan i fråga, utan vi tenderar även att ge vara ett högre värde för oss själva enbart därför att den är gratis.
     En gratis vara blir därmed värdefullare än en vara som kostar marginellt mer än gratis. Det, menar forskarna, är något att tänka på för marknadsförare som med lockpriser vill fånga konsumenter till sin handelsplats. Det effektivaste lockpriset är alltid gratis.

I någon mening ger experiment som dessa stöd för de som förespråkar ett fritt utbyte av digitalt material på Internet. Ett förekommande argument är att gratis nedladdning av musik utgör en effektiv marknadsföring av en artist, vilket genererar större uppmärksamhet och i sin tur fler åskådare på konserter.
     Även om allt fler webbplatser säljer musikfiler till olika priser, blir konkurrensen med gratis nedladdning omöjlig. Gratis har ett alltför högt affektivt värde för konsumenten.
     Men även om nedladdning av digital kultur skulle legaliseras, är uttrycket ”det finns inga gratisluncher” adekvat. Det finns tendenser till att betalningsviljan för konsertinträden ökar, vilket innebär att gratis musik på nätet genererar ett högre pris för livemusik. 
     Samma princip torde gälla på annan digital kultur. Gratis är gott, men frågan är det kan existera i en kapitalistisk ekonomi.
     Den stora vinsten med att legalisera fritt utbyte av digital kultur blir, med hänvisning till den beteendeekonomiska forskningen ovan, är inte ekonomisk utan affektiv.
     Om digital kultur i form av musik, film, foto, texter, konstverk etc vore gratis, betingar dessa kulturyttringar ett högre värde för oss kulturkonsumenter än om priset vore ack så lågt.
     Det är ett hyggligt argument i fildelningsdebatten.

tisdag, maj 13, 2008

Vi tvingas vara alltid tillgängliga

Publicerat på UmeåLive 080512

”Oj, vad det ser jobbigt ut”, tänker jag tätt som oftast när jag ser människor på skogspromenaden, cykelturen eller andra aktiviteter som känner sig nödgade att svara i mobiltelefonen. ”Tänk att inte ens få gå ut med hunden ifred eller cykla till jobbet utan att tvunget vara nåbar.” För egen del köpte jag en mobiltelefon 1999 och slängde bort den ett år senare.
     Diskussionen om mobiltelefoni i offentliga miljöer böljar lite fram och tillbaka. Å ena sidan vill Vägverket förbjuda mobiltelefoni under bilkörning och Stockholms Lokaltrafik har infört mobilfria zoner i t-banan. Frihet från mobilsamtal har till och med givits en egen dag: Mossenmarkska ljudfonden – en organisation som arbetar för en bättre ljudmiljö i samhället – har utlyst den första juni varje år som den mobilfria dagen.
     Å andra sidan meddelade EU-kommissionen nyligen att det ska bli tillåtet att tala i mobiltelefonen under flygning. För det är väl självklart att nya och bättre kommunikationsformer ska bejakas – inte begränsas. Eller? I en essä i tidskriften Forbes (7/5 -07) utvecklar en av världens främsta Internetforskare Sherry Turkle en kritisk analys av mobiltelefoni: Tack vare teknikutvecklingen har vi människor aldrig varit mer sammankopplade – eller mer alienerade.
     Turkle ser en motsägelse i den mobila teknikutvecklingen. Trots att vi vet att världen blir allt mer komplex, skapar vi en kommunikationskultur som reducerar vår möjlighet att sätta oss ned, luta oss tillbaka och tänka efter, kontemplerande och självreflekterande. I stället tvingar vår kommunikativa kultur oss att alltid vara tillgängliga, blixtsnabbt svara på varje mobilsignal, varje sms-pip.
     Sherry Turkle är bekymrad över hur vi prioriterar tekniken framför vår sociala omgivning. Elever sms:ar och mejlar under lektioner. Vi pratar i mobilen i mataffären. Mejlar med mobilen under möten på jobbet. Har mobilens mp3-filer i öronen under promenaden. Att bli ”pausad” är det tydligaste tecknet. Det blir du när du pratar med en vän eller kollega som avbryter samtalet för att ta ett mobilsamtal eller läsa ett sms. När teknikens socialitet betyder mer än du.
     Somliga tänker sig denna teknikutveckling ett uttryck för teknokrati. Jag lutar dock åt en annan tolkning: att den mobiltekniska utvecklingen är ett uttryck för infantokrati. Den tillfredsställelse vi avses uppnå med ny teknik är inte helt olik barnens: snabbhetssträvan, att vilja ha något nu (inte i morgon eller nästa dag). Det är ungdomskultur överfört till samhällskulturen. Frågan är dock om förledet infantil betecknar de som råder över teknikutvecklingen – eller vi andra som anpassar oss till den.
     Den som köpte en mobiltelefon i början av 90-talet gjorde det för att höja sin status. Att leva utan mobiltelefon kommer att vara framtidens statussymbol, närmast en klassmarkör. Användning av mobil kommer att regleras likt rökning på offentlig plats. Ut från salongerna. Lägre status kan inte en teknisk artefakt få.

torsdag, maj 08, 2008

Om fildelningsdomen i Linköping

Tingsrätten i Linköping har dömt en person till villkorlig dom och 40 dagsböter (plus rättegångskostnader o dyl) för att ha utan tillstånd från rättighetsinnehavarna tillgängliggjort drygt 30 filmer och 4 592 ljudfiler till allmänheten medelst fildelningsprogrammet DirectConnect.
     I resonemanget kring påföljden skriver tingsrätten att det är självklart att ”de starka kommersiella intressen som film- och skivindustrin företräder har ett ansvar för att genom förebyggande och andra åtgärder se till att de ekonomiska konsekvenserna av den alltmer utbredda fildelningen minskar”.
     Läs citatet en gång till. Tingsrätten betonar hellre att branschen arbetar för att de ekonomiska konsekvenserna av fildelning minskar – än att motverka fildelning som fenomen. Fildela gärna – bara inte någon gör ekonomiska förluster, tycks tingsrätten mena.
     Det tolkar jag som att tingsrätten sällar sig till den allmänna rättsuppfattningen beträffande digital kultur. Lösningen är den som jag framfört en masse; det är i längden osannolikt att tro sig kunna ta betalt för digitala produkter. Däremot kan företag ta betalt för tjänster på nätet.
     Utveckla tjänsterna, skänk bort produkterna och gör en sjuhelvetes vinst ändå.