måndag, april 27, 2009

En kniv i nätets hjärta

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090427

Hur står det till på nätet så här en vecka efter Pirate Bay-domen har fallit? Utan tvekan har domen, trots att den överklagats, fått stor effekt. Ett flertal torrenttrackers har stängt ned, såväl öppna (likt Pirate Bay) som slutna (där medlemskap krävs). Så här skrev en av de slutna trackers häromdagen:
"[Trackerns namn] blir nu en i raden fildelningssajter som stänger trackern i oro efter The Pirate Bays fällande dom. Självklart är det med en tår i ögat vi väljer att ta detta beslut, men som ni kanske förstår är det ingen av oss som vill riskera allt för en ideell verksamhet som [Trackerns namn] alltid har varit."

Antipiratbyrån har fått vind i seglen. De skickar ut hotbrev om krav på nedstängning till trackerägare där de hänvisar till en dom – ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd – som inte vunnit laga kraft. En dom, där tingsrättens ordförande misstänks för delikatessjäv genom sitt engagemang i Svenska föreningen för upphovsrätt, där tre av målsägarna också är medlemmar.

Men det handlar inte om fildelning. Det har aldrig handlat om fildelning. Fildelning är ett uttryck, ett symtom, ett exempel på ett större skeende. Det handlar om ett fritt internet. Det handlar om öppenheten i offentlighetens nya rum. Det handlar om huruvida vanliga användare ska betraktas som mediakonsumenter eller som fria medborgare. Det är ingen trivial skiljelinje.

Som konsument ska du passivt och med huvudet böjt ta emot det du har betalat för. Som medborgare ska du vara fri att med huvudet högt bidra till skapandet av denna offentlighet.

Vad den svenska staten, i en obehagligt stark korporativ anda, effektivt har sagt med Pirate Bay-domen är: "Vi står upp för varje bransch i den digitala sfären som har misslyckats med sina affärsidéer. Så, uppför dig som en underdånig konsument, annars släcker vi nätet. Vi kan göra det och vi gör det när vi vill."

Så hur är stämningen bland människor på nätet? Den beskrivs bäst om vi för våra tankar till Kafkas mästerverk Processen, särskilt i slutet av romanen. Josef K har ju genomgått denna ytterst märkliga process, dömts och till sist ska domen – döden – exekveras.

"På K:s strupe lade sig den ena herrns händer, medan den andre stötte kniven i hans hjärta och två gånger vred den runt". Josef K fick fram en sista mening innan döden inträdd, den mening som fångar stämningen på nätet.

"Som en hund."

måndag, april 20, 2009

Nätaktivism efter Ipred

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090420

Vad händer efter Ipredlagens ikraftträdande den 1/4? Vissa mätningar visar att nättrafiken har minskat med en tredjedel. Vissa mätningar visar att konsumtionen av musik och film utanför nätet ökar. I bägge fallen är det för tidigt att dra slutsatser om dessa förändringar korrelerar till Ipred.

Piratbyrån har upprättat en tjänst kallad ipredkoll.se. Ambitionen är att automatiskt kunna publicera alla begäran om abonnentuppgifter till olika tingsrätter i Sverige. Här kan man även registrera sitt ip-nummer och få ett meddelande om någon begära innehåller just mitt ip-nummer. "För ett vackrare internet", menar dessa nätaktivister.

Tre olika begäranden har hittills inkommit till tre olika tingsrätter om abonnentuppgifter knutna till ip-nummer, där misstanke anses föreligga om intrång i upphovsrätten. Det första, till Stockholms tingsrätt, berör spridning av ljudböcker. Det andra, till Malmö tingsrätt, är grumligare och ser snarare ut att handla om dataintrång än om upphovsrättsbrott, vilket antyder att vi ser en tidig ändamålsglidning beträffande Ipredlagen.

Den tredje begäran, till Umeå tingsrätt, är synnerligen intressant. Till skillnad från de två övriga är denna begäran ett utslag av nätaktivism. Det är Umeåbon Michael Nordfeldth som via sitt juridiska ombud har begärt abonnentuppgifter till ett ip-nummer, där han har identifierat att ett antal musikfiler som han äger upphovsrätten till, har tillgängliggjorts till allmänheten med bittorrentteknik.

Detta är allvar i den meningen att Nordfeldths begäran om abonnentuppgifter måste behandlas av tingsrätten. Däremot har naturligtvis piraten och nätakvitisten Nordfeldth inga som helst avsikter att skicka hotbrev, kravbrev, stämma abonnenten eller inleda ett civilrättsligt mål.

Nordfeldths syfte är att undersöka Ipredlagen genom att praktisera den – från andra sidan, så att säga. Om han i egenskap av upphovsrättsinnehavare av Umeå tingsrätt nekas de begärda abonnentuppgifterna, medan bokförlag medges samma sak i sin begäran kring ljudböckerna, vill Nordfeldth väcka frågan om vems intressen Ipredlagen syftar till att gynna.

Som bevis har Nordfeldth i sin begäran, precis som de två andra begäranden, bifogat skärmdumpar, det vill säga ögonblicksbilder av vad som sker i ett särskilt fönster på datorskärmen. Om detta räcker som bevis för att få ut abonnentuppgifter, vill Nordfeldth väcka frågan om rättssäkerheten kring Ipred.

För det är ju väl känt att alla kan skapa skärmbilder som visar att vilket ip-nummer som helst just nu håller på att ladda ned/upp musik, film eller annat digitalt material. Fejkade skärmbilder som svårligen kan skiljas från "äkta" – vad nu ett begrepp som äkta skulle betyda i ett digitalt sammanhang.

Nordfeldths initiativ bör välkomnas och det ger förhoppningsvis gott bränsle till debatten kring de integritetsproblem som Sveriges nya övervakningslagar genererar.

lördag, april 18, 2009

För svårt för nämndemännen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 090418

Så fälldes de fyra åtalade bakom The Pirate Bay. Det var förväntat. Åklagarsidan har kunna beskriva händelser, och särskilt ekonomiska effekter av händelser, som nämndemän kan begripa. Att människor laddar hem filmer och musik via The Pirate Bay gör att upphovsrättsinnehavare förlorar potentiella intäkter, är en begriplig beskrivning för nämndemän.

Försvaret har enligt min mening visat att åtalets händelsebeskrivningar svajar betänkligt, men presenterat detta i så tekniska termer att nämndemän har svårt att hänga med. Att man med en torrentfil från The Pirate Bays webbsida inte nödvändigtvis använder The Pirate Bays tracker för att hämta musik- och filmfiler från en torrentsvärm, är svårbegripligt för nämndemän.

Torrenttekniken är ytterst komplicerad, även för tekniskt kunniga. Hur många vet skillnaden mellan en torrentsida och en torrenttracker? Och ändå handlar gärningsbeskrivningen om hur tekniken har använts. Då måste de som dömer förstå de tekniska processerna. Kanske behöver vi särskilda utredningsmyndigheter och dito domstolar för tekniskt relaterade mål, jämförbart med ekobrottsmyndigheten.

The Pirate Bay kommer att få massivt stöd från särskilt den yngre generationen på nätet. Själv tror jag emellertid inte att detta är en generationsfråga, utan en rent teknikfilosofisk fråga.

Föreställer man sig Internet som en jättelik informationsbehållare där såväl innehåll som åtkomst av innehåll kan regleras i detalj, så instämmer man med domen och försöker reglera nätet med telekompaket, Acta-avtal, FRA-lagen och Ipred.

Föreställer man sig Internet som en plats där en del av livet levs, där väsentliga möten med medmänniskor sker, där viktig opinionsbildning företas – ja, Internet som en kollektiv och distribuerad intelligens – då utgör domen ett veritabelt hot mot ens hela tillvaro.

Denna teknikfilosofiska skillnad avgränsas inte av människors ålder.