Newsmill 090608
Det var på håret att jag hade kommit ut som piratpartist vid EU-valet, likt filosofen Lars Gustafsson på Expressens kultursida och publicisten Linda Skugge på Newsmill. I princip delar jag de argument som de för fram i sina artiklar. Jag kan även, likt Isobel Hadley-Kamptz på Expressens ledarsida, fördra att partiet har en "pajas till partiledare" och ett tilltal som liknar "teknologoverallig nollningsmaskulinitet". Men jag kan inte fördra att partiets främste talesman äger en sådan naiv och ignorant syn på makt som Rick Falkvinge.
Även om piratpartiet är ett uttryck för kollektiv nätaktivism går det inte att komma ifrån att utan Rick Falkvinges engagemang och arbete skulle inte Piratpartiet ha en (eller kanske två) parlamentsledamöter i EU. Det är Falkvinge som inte bara har skrikit högst och mest (även om han är bäst på detta), utan även i högsta grad bidragit till att utveckla argument bortom den gratisdiskussion kring fildelning som snarare är kontraproduktiv än produktiv.
Trots min genuina ovilja mot fåfrågepartier har det varit uppfriskande med ett parti som tar ställning i sina kärnfrågor, men vägrar låtsas vara ett allroundparti med svar i alla tänkbara och otänkbara frågor.
Men när jag läste Falkvinges blogg i lördags morse bestämde jag mig. Det blir ingen röst på PP. I sitt blogginlägg formulerar Falkvinge en synnerligen naiv utopisk beskrivning av en dag på jobbet 2029. "Jag minns en tid när alla var tvungna att arbeta samtidigt. Så… onödigt. Men det var ju också innan svärmarbete slog igenom i näringslivet. Vilket slöseri! Hur kunde folk jobba så instängt? Utan kreativitet och innovationsförmåga? Och så… begränsade av geografi?"
Och så fortsätter han, utan tanke på att många arbeten kräver personalens närvaro och viss personaltäthet. Om sjuksköterskan, likt Falkvinge, vill sova till kl 11 en dag, kan väl klinikens patienter vänta med sina mediciner och sitt omsorgsbehov. Det samma gäller ungarna på dagis – de får väl klara sig själva tills personalen ids komma. Och kunden på Konsum får väl anpassa sina inköp tills affärsbiträdet behagar dyka upp.
Falkvinge talar enbart till de privilegierade, de som tillhör den symbolbehandlande samhällsklassen, som om han inte såg annat. Han visar en fullständig klassblindhet och därmed en förbluffande maktignorans. En partiledare får inte brista i politikens fundamenta; att politik handlar om makt, hur den fördelas, utövas, påverkas, upplevs. Särskilt inte när de frågor detta fåfrågeparti engagerar sig i närmast uteslutande handlar om makt.
Den form av utopisk vision som Falkvinge tecknar såg vi i parti och minut i mitten av det teknikeuforiska nittiotalet. Jag trodde väl inte att dylika visioner skulle formuleras av en IT-kunnig partiledare femton år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar