måndag, oktober 05, 2009

Nya mediers kontraktsbrott

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 091005

Att hävda att medielandskapet är stadd i förändring är att meddela en gammal klyscha. Ändå är det icke desto mindre sant. Och förändringen utgör ett dilemma.
         Å ena sidan borde den mediala utvecklingen i form av gräsrotsjournalistik i bloggosfären välkomnas från en demokratisk utgångspunkt. Å andra sidan utgör delar av denna medieutveckling en provokation mot traditionella mellanmänskliga beteenden i offentligheten.
         Helikopterrånet är ett uppenbart exempel. En spektakulär händelse, en självklar medial nyhet att gräva i för såväl professionella journalister som gräsrötter. Men det är när de anhållna ska beskrivas som dilemmat uppstår. Gammelmedia beskriver enligt god pressetisk sed de anhållna som "Piloten", "38-åringen", "21-åringen" och så vidare.
         De nya medierna, de så kallat sociala medierna, ibland till och med benämnda radikala medierna – eller varför inte folkmedierna? – publicerar inte bara namn, personhistorik, släktband, vänskapsband etc, utan även bilder på de misstänkta.
         Flashback är vanligtvis snabbast och har flest och mest intrikata detaljer om helikopterrånarna. Vissa bloggar har specialiserat sig på namn- och bildpublicering av människor som av pressetiska skäl inte namnges i traditionell media, där också annan handel och vandel beskrivs. Och det senaste är att på Facebook har det skapats en särskild offentlig sida som frekvent uppdaterar information i text och bild kring de misstänkta.
         Två frågor inför den mediala utvecklingen infinner sig. Hur meningsfullt är det för gammelmedia att hålla fast vid en uråldrig pressetik kring namnpublicering när nya medier gör namn- och bildpublicering till huvudsak? Hur lång tid dröjer det innan vi lagstiftar mot att nya (eller gamla) medier tillåts publicera namn och bild hur som helst?
         Jag lutar definitivt åt det sistnämnda. Att proffsmedia skulle rucka på en lång tradition av pressetik vore att gräva sin egen grav. Denna pressetik kan liknas med ett socialt kontrakt mellan media och medborgarna. Sådana kontrakt rivs bara inte.
         Tanken bakom Personuppgiftslagen (PUL) var att förhindra publicering av personuppgifter på nätet av sådan karaktär som beskrivits ovan. Men dess initiala utformning var så undermålig att varje namns nämnande blev ett lagbrott. Och när så PUL luckrades upp i början av 2000-talet, framstår den i stället som fullständigt tandlös och harmlös i publiceringsfrågor.
         Det är ingen vild gissning att det för fullt filas på en ny lag för att reglera det framväxande medielandskapet på nätet. Hur många fördelar vi än kan räkna upp med ett fritt internet, utgör de nya asociala mediernas ständigt ökande brott mot sociala kontrakt incitament till reglering.
         De asociala medierna, nota bene, inte de sociala.

Inga kommentarer: