lördag, januari 28, 2012

Biblioteken – de nya piraterna?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 120128

I en artikel i DN Kultur (26/1) beskrivs ett uppblossande upphovsrättskrig mellan e-bokbranschen och – ja, vanligtvis skulle här stå Pirate Bay eller någon annan fildelningsnod på nätet. Men icke. Här är det biblioteken som e-bokbranschen tar strid mot. Branschen vill nämligen begränsa bibliotekens utlåning av e-böcker, i tron att det ökar försäljningen.
       Här utmålas biblioteken närmast som pirater, i och med att biblioteken gör det de alltid har gjort: lånar kostnadsfritt ut litteratur till medborgarna. Syftet är demokratiskt; med en bildad befolkning, där bildningen inte förutsätter ekonomiska resurser, ökar landets förutsättningar för en demokratisk ordning.
       När de allmänna biblioteken inrättades för hundra år sedan, var en avsikt att reducera klasskillnader och klassmotsättningar, liksom att skapa förutsättningar för att integrera olika delar av befolkningen.
       Om piratkopiering inte har ett enhetligt folkligt stöd, så torde bibliotekens fria utlåning av böcker vara en av de samhällsinstitutioner som har det starkaste stödet från befolkningen.
       Om e-bokbranschen nu söker försämra bibliotekens förmåga att upprätthålla deras hundraåriga ideal, enbart därför att vi prövar en ny distributionsteknik för boken, kan jag inte föreställa mig att branschen kan få stöd hos befolkningen.
       E-bokbranschens krig mot biblioteken kan gå riktigt illa. För e-bokbranschen, alltså.

onsdag, januari 18, 2012

Författarförbundet motarbetar social läsning

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 120118

Det är högst sannolikt att läsning av e-böcker i Sverige kommer att öka i liknande takt som sker i USA. Vi ser redan en viss ökning av efterfrågan av e-böcker på biblioteken, vars kostnad för att distribuera en kopia på en digital fil är 20 kronor. Den kostnaden innebär en sådan påfrestning för bibliotekens budget att vissa bibliotek har tvingats införa begränsningar för hur många gånger en e-bok tillåts kopieras.
      Nu vill Författarförbundet ytterligare begränsa tillgången till e-böcker på biblioteken. I en debattartikel i SvD (14/1) säger man å ena sidan att ”Utlåning av e-böcker kan innebära nya fantastiska möjligheter!”. Å andra sidan säger man att kopiering av e-böcker på biblioteken måste ske under exakt samma villkor som fysiska böcker.
      ”Varje [fysisk] bok kan bara lånas ut en gång i taget. (…) E-böcker måste behandlas på samma sätt. En bok ett lån.” I samma andetag säger man i debattartikeln att detta är en tidsenlig och väl fungerande modell.
      
Det är ett häpnadsväckande förslag och uttalande. Författarförbundet tycks inget ha lärt från musik- och filmbranschen som under ett decennium har brottats med frågan om hur digital kultur ska distribueras när distributionstekniken finns i medborgarnas ägo.
      Författarförbundets ”tidsenliga” modell är helt analog med luddismen; att blint säga nej till tekniska framsteg där det enda skälet är att bibehålla en gammal teknisk modell. Varför inte sätta böcker med blytyper i stället för avancerade texteditorer? Varför alls trycka böcker i stället för att skriva dem för hand? Varför alls använda papper när vi kan skriva böcker på pergament? Varför alls skriva med penna när vi kan rista runstenar?
      Självklart ska vi inte heller blint anamma vilken ny teknik som helst. Men om biblioteken skulle införa de begränsningar kring e-böcker som Författarförbundet föreslår, vet vi vad som kommer att ske, av erfarenhet från andra branscher som producerar digital kultur. E-bokläsarna vänder sig till andra bibliotek som saknar dessa begränsningar: The Pirate Bay och andra fildelningssajter.
       
Varför inte hellre bejaka e-bokläsandet och undersöka dess sociala potential? Det människor betalar för på Spotify är inte musiken i sig – den finns att tillgå på annat sätt – utan möjligheten till ett socialt lyssnande. Att dela musiklistor med andra, att tipsa om bra musik, glömd musik, ny musik är hela poängen med Spotify.
      Samma sociala potential finns naturligtvis i läsandet av e-böcker. Genom att skapa ett gemensamt läsande på internet, kan bokens ställning i kulturväven utvecklas ytterligare som referenspunkt för ett gemensamt, offentligt samtal.
      Författarförbundets förslag försvårar en sådan gynnsam utveckling. Det är häpnadsväckande och dessutom kontraproduktivt gentemot de författare som förbundet representerar.
      Författarens primära önskan är att bli läst.

tisdag, januari 03, 2012

Entreprenören som samhällsomvälvare

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 120103

Entreprenören är het just nu. Från högstadiet upp till högskolan ska vi tränas i entreprenörskap. För ett par år sedan publicerade regeringen en strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Entreprenörskap ”… ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet”. Även inom EU anges entreprenörskap vara en nyckelkompetens för framtiden.
      Inom pedagogiken har man börjat tala om entreprenöriellt lärande. I Skolverkets skrift Entreprenörskap i skolan definierar det entreprenöriella lärandet som ”… att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker”.
      Med entreprenörskap avser regeringen i allt väsentligt att träna elever och studenter att starta och driva företag, om att omsätta idéer till ”något värdeskapande”, som det formuleras i regeringens strategi.
      Frågan är om vi kommer att utbilda entreprenörer i både Prometheus och Narcissus anda.

Sociologen Karl Palmås redovisar i sin nya bok Prometheus eller Narcissus? (Korpen Koloni) ett antal fallstudier av entreprenörer av sinsemellan väldigt olika karaktär.
      I grekisk mytologi var Prometheus den som stal elden från gudarna och gav den till människorna, vilket har blivit en symbol för att stå upp mot gudar och andra auktoriteter. Den entreprenörielle Prometheus är en person som politiserar sitt entreprenörskap, som vill bygga en ny värld, en samhällsomvälvare.
      Narcissisten är av en annan karaktär. Narcissus var den vackre ynglingen som förälskade sig i sin egen spegelbild. Den entreprenörielle narcissisten är en person som uppvisar intressen enbart för pengar, makt och inflytande, där andra i omgivningen används som instrument för att entreprenören ska nå framgång.
      Palmås tar The Pirate Bay och klädföretaget Dem Collective som exempel på politiska entreprenörer. Dem Collective är ett företag som producerar bomullskläder utifrån principen om rättvis handel. I stället för att engagera sig i miljöpolitiska organisationer, startar man ett företag för att genom sin verksamhet visa hur ekonomin kan eller måste fungera.
      På samma sätt menar Palmås att Pirate Bay måste förstås som förändrare av kulturen i samhället, där förändringen sker med teknisk utveckling: Pirate Bay tar en distributionsteknik för digital kultur och ger den till människorna, i Prometheus anda.
      Ett ytterligare exempel i denna anda är förre ABB-direktören Percy Barnevik och hans engagemang i organisationen Hand in Hand, där syftet är hjälp till självhjälp i Indiens fattigare områden. Här kombineras utbildning i entreprenörskap med mikrokrediter, vilket bidrar till människors förmågor att snabbt bli självförsörjande.

Karl Palmås fallstudier ger ovanliga och intressanta infallsvinklar på entreprenörskap. Förhoppningsvis utbildar Sveriges utbildningsväsende inte enbart entreprenörer i Narcissus anda, utan visar också hur entreprenören kan bli en politisk förändringsaktör i Prometheus anda.
      Alla som undervisar i entreprenörskap bör ta till sig såväl beskrivningarna som de teoretiska resonemangen i boken Prometheus eller Narcissus.