Det vanligaste sättet att tänka om teknik, och särskilt informationsteknik, är vad tekniken kan göra för oss; på vilket sätt den kan vara ett instrument som stödjer, stärker och effektiviserar våra handlingar.
MIT-professorn Sherry Turkle tänker annorlunda. Hennes teknikanalytiska utgångspunkt är vad tekniken gör med oss. Den förändrar inte bara vad vi gör eller hur vi gör, utan vilka vi är och blir i samspelet med tekniken.
I en essä i New York Times (15/12) tar hon upp fenomenet selfies, en lättförståeligt men svåröversatt term som fått spridning. Det är den som med mobilkameran, twitterkontot, facebooksidan ständigt dokumenterar sina förehavanden i alla möjliga sammanhang.
Alla har vi stött på selfies. Som twittrar under möten och konferenser, som tar bilder på sig själv med andra (gärna celebriteter i något avseende) och postar dem på Facebook, som under middagar meddelar var de är, vad de äter, med vilka etc.
Jag är i några avseenden en selfie. Kanske även du. Men det är inte ett resultat av tvingande determinism, utan av en socialisering med en viss teknik som är möjlig att bryta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar