onsdag, januari 07, 2015

En hinna av hot på Twitter

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 150107

Vi brukar gärna betrakta romaners allra första meningar som särskilt betydelsefulla. Vi känner alla igen första meningen i Hemsöborna av Strindberg: "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen".

         Eller varför inte den allra mest omtalade förstameningen, som gör sig bäst på engelska: "Call me Ishmael" ur Moby Dick av Melville.
         Samma betydelsemättnad börjar vi skönja hos människors eller organisationers allra första tweet på Twitter. Under de senaste månaderna har vi kunnat notera två förstatweets som äger klassikervarning.
         Den 26/11 2014 inträder folkpartiets ordförande Jan Björklund på Twitter med tweeten: "Jag är här nu." Som hämtat ur ett rymdepos från en efterlängtad alien som landat på jorden. Eller från något hjälteepos där räddaren i nöden infinner sig.
         En ännu starkare förstatweet kom alldeles nyligen. Relativ länge har polismyndigheten funnit det lämpligt att finnas på Twitter, där det mest kända kontot heter YB Södermalm med över 30 000 följare.
         Nu när Säkerhetspolisen blivit en egen myndighet (från 1/1 2015), finns Säpo även på Twitter. Dess första tweet kom den 2/1 och lyder: "För säkerhets skull finns vi nu på Twitter. Följ oss, för vi följer er."
         Den tweeten har allt. Framför allt humor. Men också en hinna av hot. En framtida klassiker.

lördag, januari 03, 2015

Totalitär transparens

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 150103

Dave Eggers
Circle
Forum

Hemligheter är lögner.
Att dela med sig är att bry sig.
Förtegenhet är stöld.

Anslaget är bekant. Tre teser i en IT-baserad framtidsversion av samhället. Såväl författaren som förlaget vill ge sken av att Circle av Dave Eggers är en nutida version av George Orwells klassiker 1984.

           Circle är ett monopolistiskt internetföretag i en nära framtid, vars ideal är att samla all information, allt informationsutbyte och alla människors nätförehavanden på ett ställe. Tänk en sammanslagning av Google, Facebook, Instagram, Amazon och alla andra nätjättar till ett och samma företag.
           Mae Holland är en ung, välutbildad kvinna som genom kontakter får din dröm uppfylld: att arbeta på Circle. Här vävs hon in i en företagskultur där de anställda lever i en polarisering mellan extrema anställningsförmåner och vad som närmast måste beskrivas som ren underkastelse.
           Circles affärsidé är total informationsimperialism. Målet är att äga all världens information parat med total transparens; hela mänskligheten ska också få del av all världens information.

Det finns likheter med Orwells 1984, men betydligt fler skillnader. Orwell formulerade ett scenario som paradigmatiskt skiljde sig från den tid han levde i, samtidigt som det scenariot placerades i ett specifikt statsskick som understöddes av teknik.

           Eggers gör en trendframskrivning av dagens teknik, genom att öka, intensifiera och koncentrera teknikutvecklingen och digitaliseringens påverkan på arbete och samhälle. I Circle intensifieras spelifieringen av arbetet; alla arbetsuppgifter mäts och sätts i relation till andra anställdas prestationer.
           Här sammanblandas arbetstid och fritid; anställda tvingas agera i sociala medier utan åtskillnad mellan privatjaget och anställdajaget. Arbetet är inte uppgifter att utföra, utan en gemenskap att vårda.
           Mae blir dessutom den första transparenta människan. Circle utrustar henne med något som liknar Google Glass som distribuerar bild och ljud i realtid under dygnets vakna timmar till alla som vill följa hennes förehavanden. Politiker uppmuntras göra detsamma.
           Transparensen är nämligen nyckeln till det goda arbetet, det goda livet och det goda samhället. Om alla vet allt om varandra, ständigt ser och hör varandra, minimeras negativa händelser såsom brottslighet, nepotism, otrohet och alla fördärvliga beteenden man kan komma på.
           Circles tekniska universum mynnar ut i en skrämmande demokratimodell. Med vad vi i dag kallar rekommendationssystem, där nätföretag lär sig allt mer om kunders preferenser i syfte att personalisera produktutbud, menar Circles ledare att samma modell kan tillämpas vid demokratiska val. 
           Mellan valen samlar Circles system enorma mängder information om varje medborgare, så att medborgarnas politiska preferenser kan urskiljas. Därmed behöver inte medborgarna inte ens avlägga röster själva, utan Circles algoritmer avger den korrekta rösten för varje medborgare vid varje demokratiskt val.

Det är det närmaste Eggers kommer den framtidsskräck Orwell frammanar i 1984. För att skriva en 1984 för vår tid räcker det inte med att förstärka och kvantifiera redan befintlig teknik. Det krävs paradigmatiska förändringar.

           Om Eggers hade blandat in nanoteknik, blandat biologiskt material med digitalt material, gestaltat självlärande teknik bortom människans kontroll och placerat allt detta i ett statsskick som skiljer sig markant från det demokratiska – då skulle han väcka den Orwellska skräcken i mig.
           Det hindrar inte att Circle är läsvärd som en absurd förlängning av dagens digitala utveckling. Han väcker nämligen frågan: Är det hit vi är på väg? Och följdfrågan: Är det i så fall vad vi vill?