fredag, januari 15, 2016

Våldtäkt på nätet?

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160115

Tingsrättsförhandlingen kring ett unikt åtal inleddes den 14/1. Det handlar om en 22-årig man som åtalas för sexuella övergrepp, ofredanden mot barn på nätet, barnpornografibrott med mera. Det unika är att några av åtalspunkterna rubriceras som våldtäkt, trots att mannen aldrig träffat barnen annat än på nätet.

       Mannens advokat hävdar att det inte finns något stöd i lagen för ett sådant åtal, medan åklagaren menar att enär mannen har förmått barn att begå sexuella handlingar på sig själva, bör det rubriceras som våldtäkt.
        Redan på 1990-talet diskuterades om våldtäkter kunde ske i en virtuell miljö. Julian Dibbel publicerade 1993 den klassiska artikeln A Rape in Cyberspace, där han beskriver en våldtäkt i en virtuell värld.
        En avatar vid namn Mr Bungle förföljer och begår övergrepp mot en annan avatar. Mr Bungle tvingar den andre avataren att begå olika handlingar av sexuell natur. Allt händer i den virtuella världen.
        På den tiden gjorde man en distinktion mellan fysiska och sociala kroppar. Under den våldtäkt som Dibbel beskriver skadades inga fysiska kroppar, endast sociala kroppar. Kränkningen framstod emellertid som synnerligen stark även i en virtuell miljö.
        I dag, när inte bara sociala kroppar våldtas, utan när även övergrepp på fysiska kroppar sker över internet, är det i högsta grad rimligt att juridiken överväger att inkludera även sådana handlingar i våldtäktsbegreppet.
        Det är ytterligare ett tecken i tiden på att det i dag är orimligt att – som man gjorde på 90-talet – separera en virtuell värld från en fysisk värld.

torsdag, januari 14, 2016

Faktaresistens hotar det offentliga samtalet

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160114

Flera bland 2015 års nyord som sammanställs av Språkrådet berörde digitaliseringens framväxt och människors aktiveter på internet. Delningsekonomi, geoblockering, groupie, klickokrati, rattsurfa, robotjournalistik, svajpa, svischa, trollfabrik och youtuber är sådana.
        Mitt favoritord bland nyorden är dock faktaresistens, vilket också anknyter till nätet. Ordet betyder enligt språkrådet "Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier".
        Faktaresistens uppstår ofta i den företeelse som går under begrepp som ekokammare och filterbubbla. Det innebär att människor bildar sina uppfattningar om olika frågor utifrån vad människor med likartade intressen och åsikter sprider i olika forum på internet. Ju fler gånger påståenden upprepas och studsar runt, desto sannare upplevs de.
        Vilka ämnen som helst kan ge faktaresistenta medborgare, men konspirationsteorier genererar ofta faktaresistens hos de som anammar dem. Liksom frågor som rör vaccinering, omfattning av våldsbrott begångna av olika samhällsgrupper, invandring, flyktingar, chemtrails, feminism, högern, vänstern, ja, det finns mycket som skapar faktaresistens.
        Men är det inte bara att leverera korrekt fakta? Borde inte medborgare som sprider felaktigheter ta till sig korrekta fakta? Nej, svarar ett forskarlag som har genomfört en stor studie av människors benägenhet att ändra en felaktig uppfattning när de konfronteras med korrekta fakta.
        Forskarna studerade 54 miljoner amerikanska Facebookanvändare över en femårsperiod. Är människor som har bestämt sig för att osanna påståenden som härrör från så kallade ekokammare är korrekta, benägna att ta till sig korrekt fakta som motsäger deras påståenden?
        Resultatet är nedslående. Endast en ytterst liten andel av Facebookanvändarna som konfronterades med korrekt information ändrade uppfattning. Snarare visade det sig att många av dem förstärkte sitt intresse för konspiratoriskt och osant innehåll på nätet.
        Övertygelsen om att det osanna är sant till och med ökade. Dessutom förstärktes deras engagemang för de olika ekokamrarna som sprider osanningar. 
        För framtidens offentliga samtal på internet är resultatet från denna studie djupt oroande. En av de viktigaste förmågorna för en kritiskt tänkande människa är såväl förmågan som beredskapen att bedöma fakta och motargument, med syftet att ompröva sin egen uppfattning när motargumenten är starkare.
        Om det kritiska tänkandet reduceras i takt med att faktaresistens utvecklas och att ekokamrarnas desinformation tas ad notam, blir ett offentligt samtal där teser, fakta och argument ska mötas enbart en obehaglig tuppfäktning som inte leder till synteser, utan till förstärkta konflikter.

tisdag, januari 12, 2016

9 moralfilosofiska frågor i informationsåldern

Jag har publicerat en ny bok; en essäsamling kring moralfilosofiska frågor. Titeln är 9 moralfilosofiska frågor i informationsåldernBoken finns att köpa på AdlibrisBokus, CDON och Amazon. Precis som mina tidigare böcker finns denna att ladda ned fritt, i meningen gratis, som Open Access i pdf-format.



9 moralfilosofiska frågor i informationsåldern är en essäsamling där Per-Olof Ågren söker initiera samtal kring nödvändiga moralfilosofiska frågor i en tid av informationsteknisk utveckling.

Ju mer utvecklad syn, hörsel och känsel våra digitala applikationer utformas med, desto viktigare är det att de moralfilosofiska frågorna väcks och diskuteras.

I denna essäsamling ställer Per-Olof Ågren bland annat följande moralfilosofiska frågor: Bör den personliga integriteten skyddas? Bör robotar bli mänskliga? Bör självkörande bilar understundom döda? Bör kapitalismen överleva i informationsåldern?

Bokens bidrag är inte att ge de rätta svaren, utan att inspirera läsaren till att formulera både svar till frågorna och argument för sina svar.

tisdag, januari 05, 2016

Låt framtidens robotar bli olydiga

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 160105

Man brukar tala om robotikens tre lagar, myntade av science fictionförfattaren Isaac Asimov redan 1950 i novellsamlingen I, Robot. Dessa är: 1) En robot får aldrig skada en människa. 2) En robot måste alltid lyda människan. 3) En robot får försvara sig, om det inte bryter mot någon av de två första lagarna.
       Trots att dessa lagar har formulerats inom ramen för fiktionslitteratur, har de haft stort inflytande på forskning och utveckling av robotar. Nu börjar emellertid forskare utveckla sociala robotar som inte nödvändigtvis följer lag nummer två.
        Två forskare vid ett amerikanskt robotlaboratorium menar i en forskarrapport att det är dags att skapa robotar som kan avgöra vilka situationer där en social robot ska lyda direktiv från människan – och när roboten inte ska lyda. Forskarna menar att ju mer sociala robotars kapaciteter utvecklas, desto större blir våra förväntningar på robotarna.
        Därför måste robotar bli skickligare på att avgöra när och hur de ska avfärda direktiv från en människa. Forskarna menar att robotar måste ha så kallade lämplighetsvillkor eller giltighetsvillkor (felicity conditions), inspirerade av språkfilosofer som Austin och Searle.
        De lämplighetsvillkor forskarna föreslår att robotar ska utrustas med och alltid använda när en människa ger roboten direktiv är:

1 Kunskap: Vet roboten hur den begärda handlingen utförs?
2 Kapacitet: Är det fysiskt möjligt för roboten att utföra handlingen?
3 Tajming: Är detta ett lämpligt tillfälle att utföra handlingen?
4 Social roll och skyldighet: Är roboten skyldig att utföra handlingen givet den sociala roll roboten har?
5 Normativ tillåtlighet: Innebär det ett brott mot någon norm att utföra handlingen?

Först när en social robot har övervägt dessa fem villkor och funnit att de är uppfyllda, ska roboten utföra handlingen. Annars ska den vägra. De villkor som genererar några extra varvs funderingar är det fjärde och femte villkoret.

        Roboten ska alltså kunna ha en uppfattning om vilken social roll den har och roboten avkrävs även moraliska ställningstaganden.Jag tror detta är viktig forskning inom robotik. Särskilt med tanke på att det rimligen kommer en dag när vi lika lätt kan införskaffa en social robot, som vi kan införskaffa en mobiltelefon i dag.
        Vill vi att en robots ägare ska kunna ge en robot direktiv om socialt opassande och moraliskt otillåtna handlingar som roboten blint utför? Om inte, så måste vi ge robotar frihet att överväga och negligera våra direktiv.
        Och därmed kanske robotar kommer att framstå som människans sociala och moraliska korrektiv.