fredag, mars 10, 2017

BB-ockupanternas mångdubbla ilska är rättfärdigad

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170310

I slutet av 1990-talet deltog jag i ett seminarium kring IT och demokrati som arrangerades av dåvarande Demokratiutredningen. I mina minnesanteckningar framstår särskilt ett inlägg av före detta kulturminister Bengt Göransson som särskilt intressant.
        Flera seminariedeltagare ville se mer av experimenterande med olika typer av IT-användning för att stödja och utveckla lokal demokrati. Utan experiment får vi inte veta något om teknikens kvaliteter för demokratisk utveckling.
         På det svarade Bengt Göransson att det är alltid vanskligt; faller ett försök väl ut är de omöjligt att avbryta, och därmed måste det finnas ekonomiska resurser, inte bara under försökstiden, utan även för lång tid framåt.
         Det går inte att göra ett IT-demokratiförsök som förbättrar människornas leverne i Sveg, för att efter två år stänga ned projektet och återgå till en sämre situation. Därför är det många gånger bättre att avstå – eller att se till att projekt som lyckas är finansierade för lång tid framåt.

Jag tänker tillbaka på det seminariet när jag läser om den frustration medborgarna i Sollefteå ger uttryck för när landstinget i Västernorrland beslutat att stänga Sollefteå BB. Sjukhuset ockuperas, en kvinna har fött sitt barn i bilen mellan Sollefteå och Ö-vik mitt i vintern, arga insändare skrivs.

         Men, sådana är väl många människors villkor i mindre samhällen, på landsbygden, särskilt i Norrlands inland. Det finns knappast något BB i Sorsele, Ånge, Arvidsjaur eller Hofors. Har Sollefteåborna någon särskild rätt att klaga på frånvaron av ett BB?
         Ja, menar jag, det har de. I boken Tänka, snabbt och långsamt (2012) har nobelpristagaren Daniel Kahneman samlat ett stort antal forskningsresultat inom beteendeekonomi. Ett kapitel handlar om prospektteorin, där begreppet förlustaversion är centralt.
         Förlustaversion innebär i korthet att människor hatar förluster av något mer än de älskar vinster av samma sak. Vi reagerar betydligt starkare på hot än på möjligheter. Vi upplever det viktigare att undvika förluster än att skaffa oss vinster.

Det är förlustaversionen som kommer till uttryck i Sollefteåbornas ilska mot BB-nedläggningen. Det är också förlustaversionen Bengt Göransson uttryckte under demokratiseminariet.

         Det är förlustaversionen som rättfärdigar att Sollefteåborna är mångdubbelt arga för att förlora BB, än andra inlandskommuners medborgare för att de aldrig erhållit något BB. Det negativa värdet av en förlust av ett BB är större än det positiva värdet av att erhålla ett.
         BB i Sollefteå är, med Bengt Göranssons ord, ett lyckat demokratiprojekt. Därför borde det vara finansierat för lång tid framåt.

fredag, mars 03, 2017

Könskvotering ökar politisk kompetens

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170303

I en tidigare studie, som jag kommenterade på denna sida (160907), utvecklade en internationell forskargrupp med bland andra Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne en modell för att mäta kunskap, kompetens och ledarskapsförmåga hos folkvalda politiker. De gjorde även en jämförelse med befolkningen.

         Studien pekade på att politiker har kognitiva förmågor som överstiger den genomsnittliga medborgarens, särskilt med avseende på ledaregenskaper. Samt att detta inte beror på någon form av elitistiskt urval, utan att politiker är representativa i förhållande till befolkningen vad gäller socioekonomisk bakgrund.
         Nu har ovan nämnda forskare tillsammans med Timothy Besley genomfört en studie som utgår från samma modell för att undersöka vilka effekter könskvotering i politik har på kunskaps- och kompetensnivån hos politiker.
         Artikeln, som nu är kollegialt granskad och accepterad för publicering i en vetenskaplig tidskrift, har rubriken: Könskvotering och den mediokra mannens kris: Teori och evidens från Sverige (min översättning).

Inför valet 1994 införde socialdemokraterna i Sverige kvoteringsmodellen "varannan damernas" för att säkerställa att lika många män som kvinnor fanns representerade på valsedlarna. Forskargruppen undersökte vilken effekt sådan könskvotering får för kompetensnivån hos män på kommunal nivå.

         De studerade med sin kompetensmodell alla socialdemokratiska kandidater i Sveriges kommuner från 1982 till 2014, för att fånga kompetensnivån såväl före som efter könskvoteringens införande.
         När hälften av de valbara politikerna på kommunala valsedlar ska vara kvinnor, minskar antalet män på valsedlarna, eftersom män alltid varit i majoritet på valsedlarna. Studien visar att de män som faller bort från valsedlarna är de medelmåttiga männen; de som i forskarnas kompetensmodell hade låg kompetens konkurrerades ut av kvinnor i och med kvoteringen.
         Studien visar dessutom att den totala kompetensnivån hos politikerna ökade efter införandet av kvoteringsmodellen, vilket innebär att de kvinnor som kvoterades in var i hög grad kompetenta.

Könskvotering i olika sammanhang har ett egenvärde i form av rättvisa och demokrati; vi ska ha samma förutsättningar oberoende av kön och demokratiska församlingar ska representera hela befolkningen.

         Den här studien påvisar värden utöver egenvärdet: Vi fick kunnigare och kompetentare politiker med bättre ledarförmågor när könskvotering för politiska representanter infördes.
         Med könskvotering blir det helt enkelt svårare för män att behålla politiska positioner på andra meriter än kompetens. Med könskvotering säkerställer vi att också kvinnors kompetens bidrar till politiska beslut.

onsdag, mars 01, 2017

Psykografisk profilering i politikens tjänst

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170228

I informationsåldern är kampen om människors uppmärksamhet central. Information finns i överflöd, medan människors uppmärksamhet begränsas av såväl tid som kognitiva förmågor. Redan 1971 skrev Herbert Simon att en informationsrik värld skapar ett underskott av det informationen konsumerar: människors uppmärksamhet. Därmed måste människors uppmärksamhet allokeras alltmer effektivt i takt med att informationsmängden ökar.

        Att fånga människors uppmärksamhet har länge varit ett mål för marknadsförare av allehanda ting: varor, tjänster, budskap. Det trubbigaste sättet att fånga uppmärksamhet är masskommunikation, där samma budskap går ut till alla människor, även om budskapet är utformat för att fånga uppmärksamheten endast hos en del av människorna. Reklam för blöjor sänds i kommersiell teve, men endast spädbarnsföräldrar är målgruppen.
        När mer information om en befolkning blir tillgänglig, kan precisare segment av befolkningen urskiljas. Ett flertal enkla geografiska och demografiska indelningsfaktorer används för att rikta budskap till de som antas ha störst intresse av den: Kön, ålder, yrke, boendeort, utbildningsnivå, husdjursägarskap, föräldraskap – alla demografiska preciseringar är av intresse för den som söker människors uppmärksamhet.

I dag, när datamängderna om människor ökar exponentiellt och datorernas förmåga att bearbeta stora datamängder, framstår tidigare indelningar av befolkningen som ytterst trubbiga. Med stora mängder persondata kan betydligt precisare distinktioner mellan människor skapas, och därmed precisare budskap på individnivå.

        Vi ser en rörelse från geografiska och demografiska segment till psykografiska. Från att identifiera grupper av individer som segment, till att se varje individ som ett segment. Frågan som denna essä ställer är i vilken utsträckning psykografi bidrog till Donald Trumps seger i presidentvalet samt vilka konsekvenser psykografi kan få för framtidens demokrati.
        I ett långt reportage i tidskriften Vice (170128) beskrivs hur ett företag vid namn Cambridge Analytica med hjälp av enorma mängder persondata om amerikanska medborgare genomförde psykografisk profilering och skapade riktade politiska budskap på individnivå med syftet att övertyga människor att rösta på Trump.
        Psykografi är ett samlingsbegrepp för metoder att kartlägga en individs psykologiska karakteristika, som exempelvis värderingar, åsikter, attityder, intressen, livsstil och beteenden. Den psykografiska modell Cambridge Analytica använder kallas med en akronym OCEAN, även kallad The Big Five, eller på svenska: Femfaktormodellen.
        Individen analyseras med avseende på hennes öppenhet inför nya idéer, upplevelser och liknande (openness), samvetsgrannhet i form av noggrannhet, självdisciplin och liknande (conscientiousness), extraversion i form av social förmåga, vänlighet i form av tillit och samarbetsvilja (agreeableness) samt neuroticism i form av ångestbenägenhet, impulsivitet och stresskänslighet.

I dag kan sådan informationsinsamling effektiviseras genom att hämta data om individer på internet, företrädesvis från människors kommunikativa handlande i sociala medier. Varje enskilt inlägg på Facebook, retweet på Twitter, gillaklick på Instagram säger ingenting om en individ, men den som kan samla stora mängder små bitar av persondata, kan också skapa en psykografisk profil av denne individ med oceanmodellen.

       "Vi har personlighetsprofiler för varje vuxen människa i USA – 220 miljoner människor", hävdade företagets vd, Alexander Nix.
        Det självklara målet för Cambridge Analytica under Trumps kampanj var att identifiera typiska Trumpväljare och förse dem med budskap som uppmuntrade dem att rösta på Trump. En strategi var att inte betrakta traditionella republikaner som Trumpväljare, eftersom Trump inte är någon traditionell republikan. Det krävdes att se bortom partisympatier för att identifiera de individer som delade värdegrund med Trump.
        Ett annat mål för Cambridge Analytica var att identifiera potentiella Clintonväljare och förse dem med individuellt preciserade budskap som reducerade deras vilja att alls rösta i valet.

Det går att resa invändningar mot effektiviteten i de metoder Cambridge Analytica tillämpar för att stödja politiska budskap genom psykografi. Är det så enkelt att ett företag kan dammsuga internet på persondata och därefter vinna ett val åt en viss kandidat? I så fall torde andra företag kunna göra detsamma för andra kandidater.

        Även om vi lägger ut mycket information om oss i sociala medier, är det tveksamt hur tillgänglig denna information är. Har alla Facebookanvändare publika konton? Knappast.
        Vilken reliabilitet har sådana persondata för att skapa personlighetsprofiler? I vilken utsträckning är mitt beteende i sociala medier representativt för min personlighet? Decennier av forskning har kunnat peka på hur vi bygger olika personas i olika forum på nätet.

Election Management är det begrepp som bäst representerar det Cambridge Analytica sysslar med: Att styra väljare med personaliserade budskap i syfte att rösta på ett specifikt parti eller kandidat. Nu står kunder i Europa på tur. Frankrike, Tyskland och Holland står inför politiska val under 2017. Sverige har ett val 2018. Cambridge Analytica är sannolikt berett att bistå den som vill betala för deras tjänster.

        I USA är personuppgifter i högre grad en handelsvara jämfört med Sverige och Europa, vilket bidrar till att psykografiska metoder är enklare att använda i USA. Det belyser samtidigt värdet av en restriktiv lagstiftning kring användning av personuppgifter, om vi vill begränsa dessa metoder.
        Den stora frågan är nämligen om denna användning av psykografi och big data enbart ska ses som en gradvis legitim utveckling av hur politiska budskap formas och riktas till väljare – eller om en sådan utvecklingen leder till att det demokratiska valet av politiska representanter kommer att uppfattas så manipulerat att det blir korrupt.