fredag, juni 09, 2017

Facebookgruppen som raserade drömutbildningen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 170609

Att våra aktiviteter i sociala medier kan få konsekvenser för andra delar av våra liv borde i dag vara en självklarhet. Ändå är det lätt att ryckas med i ett flöde, i en diskussion, på ett sätt som missgynnar både en själv och andra.
         Washington Post (170605) uppmärksammar ett extremfall som kan fungera som "sig själv till skräck och androm till varnagel", som den gamla rättsprincipen säger. Det amerikanska, prestigefyllda universitetet Harvard återkallade nyligen tio antagna studenters studieplatser, när universitetet upptäckte dessa tio personers aktiviteter på Facebook.
         Studenter som antagits vid Harvard går med i någon officiell Facebookgrupp för att lära känna andra studenter och få information om studierna innan de påbörjar dem. I en sådan grupp skapades en mindre, privat subgrupp – en så kallad gruppchat – för att skapa och dela memer kring populärkultur. (Att skapa och dela memer tycks vara en het trend vid elituniversiteten i USA.)

Det spårade snart ur. Memerna blev allt mer obehagliga. De blivande studenterna förlöjligade sexuella övergrepp, hånade Förintelsen och hetsade kring övergrepp på barn, bland annat. Ofta riktades memerna mot specifika etniska grupper. Moraliska övergrepp, men sannolikt inte juridiska.

         Harvard är ett privat lärosäte och har därmed stor frihet att formulera lokala regler och riktlinjer. En regel säger att Harvard förbehåller sig rätten att dra tillbaka ett antagningsbeslut av flera skäl, exempelvis om den blivande studentens beteende föranleder Harvard att ifrågasätta studentens ärlighet, mognad och moraliska karaktär.
         Vilket skedde i fallet med de tio studenterna som dök ned till memeskapandets mörkaste vrå, vars konsekvens blev att dessa inte ges tillgång till sin drömutbildning.

Åtminstone tre lärdomar bör dras av detta fall: Den första och enklaste är att aldrig inbilla sig att sociala forum på internet kan vara privata och fria från insyn, vilket innebär att man alltid bör agera såsom i en offentlighet.
Den andra lärdomen är mer komplicerad. Detta måste nog ses som ett extremfall med extrema konsekvenser. Vem trodde att människors beteende i sociala medier kan få så ödesdigra konsekvenser? Nu vet vi.
         Men vi vet inte var gränserna går för vad som är ett acceptabelt beteende i sociala medier givet olika situationer och givet olika tidpunkter. Kan ett beteende vara acceptabelt när man söker anställning hos en arbetsgivare, men oacceptabelt hos en annan?
         Juridiska gränser för yttranden i sociala medier kan förvisso vara svåra att dra ibland, men de finns åtminstone nedtecknade och kan ges generella tolkningar. Lämplighetsgränser är betydligt svårare att uppfatta, eftersom dessa kan tolkas så väldigt olika.
         Den tredje lärdomen är att det är från extremfallen vi bör lära oss något, eftersom dessa många gånger normaliseras.

Inga kommentarer: