fredag, november 24, 2017

Heder och ära i Akademien

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171124

Efter DN:s avslöjande av vittnesmål om den så kallade kulturprofilens, med nära anknytning till Svenska Akademien, flerfaldiga sexuella övergrepp under flera decennier, har den ständige sekreteraren Sara Danius meddelat att Akademien anlitar en advokatfirma för att utreda vad akademiledamöterna har känt till.
         Kulturprofilen har av akademiledamöter hyllats, han har tilldelats en kunglig medalj (som nu kulturministern vill dra tillbaka), han har haft tillgång till lägenheter i Stockholm och i Paris, betalda av Akademien – är det ens möjligt att inte någon av Akademiens ledamöter känt till hans förehavanden?
         Vilka konsekvenser kan den tillsatta utredningen få? Är inte Akademiens 18 ledamöter tillsatta på livstid och omöjliga att avsätta?
         Nej, det är en myt. I Svenska Akademiens stadgar från 1786, paragraf XIX, står: ”Beträdes Ledamot med något som emot heder och ära går, varde han för altid utesluten.”
         Det går alltså alldeles utmärkt att utesluta ledamöter om man finner att de i relation till denne kulturprofil har agerat på ett sätt som går emot heder och ära.
         Och omvänt: Ledamöter som inte utesluts, trots kännedom om kulturprofilens omvittnade trakasserier och övergrepp, har därmed agerat hederligt och ärofyllt.

tisdag, november 21, 2017

Hatet är en man

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171121

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har av regeringen uppdraget att kartlägga och genomföra olika analyser av våldsbejakande extremistisk propaganda. Den tredje delrapporten av detta uppdrag publicerades nyligen, med titeln Det vita hatet: radikal nationalism i digitala miljöer. Sex forskare med olika kompetenser har bidragit till rapporten.
         Flera svenska nationalistiska, främlingsfientliga och nationalsocialistiska webbsajter har analyserats, med ett särskilt fokus på de största: Avpixlat (som nu heter Samhällsnytt) och Nordfront.
         De har analyserat både redaktionella artiklar och kommentarer till artiklarna i några olika avseenden. Genom att använda ny teknik inom området artificiell intelligens och maskininlärning, har forskarna låtit självlärande datorprogram analysera tusentals artiklar och kommentarer på dessa sajter.

En analys utgörs av så kallade dispytmarkörer. Det är markörer främst i form av citattecken runt sådana ord som avsändaren vill skapa dispyt kring, eller visa att man ifrågasätter riktigheten av.
         På sajten Avpixlat används citattecken runt ord som exempelvis ensamkommande, barn och flyktingar, för att på så sätt visa att man inte alls tror att personer som traditionell media rapporterar om är ensamkommande, barn eller ens flyktingar.
         På sajten Nordfront används dispytmarkörer på samma sätt, men oftare runt ord som exempelvis förintelsen (för att förneka dess historiska existens), nazist (eftersom Nordfront kallar sig nationalsocialister) och demokrati (eftersom dagens samhälle inte uppfattas som demokratiskt).
         I rapporten analyseras även hatintensitet. Med det avses hur ofta namnet på exempelvis en viss politiker, ledarskribent, journalist, minister eller riksdagsledamot nämns i samband med olika ord som förknippas med hat (exempelvis svordomar, ilska, död, oro och nedsättande benämningar). Ju fler gånger en person förknippas med hatord, desto högre hatintensitet.

En tredje analys är könsmönster. Den absoluta majoriteten av såväl redaktionella skribenter som kommentatorer på Avpixlat är anonyma. Därför har forskarna tränat upp en självlärande dator i att känna igen texter som är författade av män respektive kvinnor. Vid tester har det visat sig att datorn känner igen författarens kön med 84 procents träffsäkerhet.
         Av de 13 655 redaktionella artiklar från Avpixlat som ingick i studien, var 99,4 procent skrivna av män. Av de 18 470 registrerade kommentatorerna var 94 procent män.
         Det finns all anledning att ta till sig kunskap om hur hat kommer till uttryck i digitala miljöer: Vika ord som används, vilka ord som omges av dispytmarkörer, vad olika symboler uttrycker.
         Den viktigaste kunskapen är emellertid ändå att det är en så enorm övervikt av män som förekommer i dessa digitala miljöer; mansdominansen är så stor att man närmast måste tala om homogenitet.
         Ideologier, propaganda, gruppsykologiska processer och individuella fördomar i all ära: En väsentlig orsak till den rådande hatproblematiken i digitala miljöer stavas manlighet.

onsdag, november 08, 2017

#Vadfanfårjag? Ett produktivt risktagande

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171108

Efter Svenskt Näringslivs ordförande, Leif Östlings, skabrösa uttalande i Uppdrag granskning kring dennes skattehantering, skapades snabbt hashtaggen #Vadfanfårjag i sociala medier för att besvara Östlings fråga i intervjun: Vad fan får jag för skatten jag betalar?
        De vanligaste svaren berör så klart sjukvård, barn- och äldreomsorg, gratis skolgång ända upp till Östlings två egna universitetsexamina. Andra svar pekar på förutsättningar för Östling att verka som industriledare: infrastruktur i form av vägar, järnvägar, flyg. 
        Ett mindre vanligt svar på frågan ger den italienska ekonomen Mariana Mazzucato i boken Entreprenörsstaten (2016). Här avlivar hon myten om att staten måste krympa, för att ge marknadens entreprenörer och innovatörer fritt utrymme. 
        
Myten går tillbaka till Adam Smiths idé om den osynliga handen; det optimala är att marknader lämnas i fred och staten enbart sysslar med grundläggande infrastruktur.
        Det förhåller sig enligt Mazzucato tvärtom. Utan statliga investeringar i flygteknik, internet, datorer, bioteknik skulle många av våra viktigaste landvinningar inte existera.
        Staten är nämligen betydligt mer benägen än marknaden att investera i områden där risken är hög och förväntningar på avkastning är låg. Att krympa staten vore därför förödande.
        I ett kapitel plockar Mazzucato isär Apples produkter och visar hur olika komponenter tillkommit genom statligt stöd i olika former. Inte enbart Apple, så klart. Utvecklingen av den grundläggande algoritmen bakom Googles sökmotor finansierades av staten. Eller att flera grundläggande landvinningar inom bioteknik finansierades med statliga medel. För att inte tala om internet; utan statliga satsningar skulle det inte existera.
        
Så var kommer statens investeringsmedel från? Dum fråga. Skatter. Ändå menar de stora företagen och deras ledare att skatt är ett problem som borde planeras bort. Google och Apple är kända för kraftfull skatteplanering. Liksom, visar det sig från Paradisläckan, Leif Östling med flera som avslöjas.
        Vilket är en rent irrationell, för att inte säga kontraproduktiv uppfattning. Utan staten skulle inte de mest riskfyllda investeringarna göras, eftersom privata riskkapitalister inte tar sådana risker. 
        Problemet med Östlings fråga #Vadfanfårjag är pedagogiskt. Staten måste bli bättre på att tala om vilken betydelse den har i ekonomin, för innovationers utveckling och för industriers förutsättningar. Att läsa Massucatos bok är en bra början.

fredag, november 03, 2017

Martin Luther kan tacka Gutenberg för spridningen

Kultursidan Västerbottens-Kuriren 171103

I staden Wittenberg i östra Tyskland håller man som bäst på att fira 500-årsdagen av Martin Luther och den reformation av kyrkan som han inledde genom att spika upp sina 95 teser på porten till Schlosskirche, slottskyrkan i Wittenberg.
       Så hävdas det i alla fall. Om och i så fall exakt var teserna spikades upp är man oense kring. Att den 31 oktober är tidpunkten för de 95 tesernas publicering är man dock mer enig om.
       Mycket har skrivits om Luther och hans teser från teologiska och kulturella perspektiv – men hur fick de sådan spridning, i början av 1500-talet, när alla texter skrevs för hand? Luther hade turen att leva precis i inledningen av den tredje mediatekniska revolutionen: uppfinnandet av tryckpressen.
       Således hade Luther Johannes Gutenberg att tacka för spridningen av inte enbart de 95 teserna, utan för en mängd andra skrifter som Luther var upphovsman till.

I John Mans biografi Gutenberg (2004) framgår tydligt att vad Gutenberg uppfann under andra halvan av 1400-talet egentligen inte var själva tryckpressen, utan de lösa typerna med vilka man sätta textsidor och mångfaldiga dem på ett effektivt, närmast industriellt sätt.

       När Gutenbergs initiala tekniska problem med att konstruera typer och sättramar, med att utveckla bläckkvalitet och pappersdito var relativt lösta kunde böcker skulle tryckas i stora upplagor.
       Men vilka böcker skulle tryckas? Gutenberg var ingen författare, utan en teknikutvecklande entreprenör. Vilka texter fanns att tillgå?
       Inte helt oförutsebart blev Bibeln den första skrift som Gutenberg tryckte. Den katolska kyrkan välkomnade denna tryckteknik med öppna armar och såg framför sig hur alla kyrkor och kloster ägde samma version av bibeln att läsa och predika ur.
       Kyrkan såg framför sig möjligheten att eliminera såväl lokala variationer av Bibeln, som mänskliga fel hos handskrivarna. Inte enbart bibeln trycktes, utan även mässböcker och körböcker.

Däremot räknade inte den katolska kyrkan med att tryckpressen skulle användas mot den. Ett väsentligt skäl till att Luther lyckades reformera kristendomen var att han var synnerligen publiceringsivrig och att han snabbt kunde trycka stora upplagor av sina teser och sina predikningar.

       Ett annat skäl var att Luther skrev på tyska för tysktalande och inte på latin. Det gjorde hans verk än mer spridbara. Man räknar med att så många som en tredjedel av alla böcker som trycktes i Tyskland 1520 var författade av Luther.
       Med hjälp av Gutenbergs tryckteknik bidrog Luther inte enbart till att reformera kristendomen, utan även till att den tysktalande befolkningen blev mer medveten om sig själv och gränserna mot andra.
       Och med hjälp av Luther befästes den papperstryckta bokens särställning, en särställning som innehas fortfarande, i internetåldern.